Var är det som felas?

Dessa två anmälningar/annonser är några av alla dem som har kommit till föreningen de sist dagarna. Vi har valt att ta bort personuppgifterna men annars är innehållen kopierade direkt så som anmälaren gjort dem. Budskapet kan man inte ta fel på.

Läs och begrunda.

Omplaceringsanmälan

Kattnamn: Maja

Om katten:: Hej jag har en katt som sprang på min gård för några månaders. Har försökt att få i tag i ägare, men samma som noll. Nu måste jag bli av med den. Har kontakt några katthem. Men det händer inte något. Jag ska börja att jobba i norge efter jul. Så nu får jag se om ni svarar.
PS: Får jag inte svar måste jag släppa ut den. OBS: Tror hon är ca: 1 år stör inte någon. Bara äter o sover. färg gul röd

Skäl till omplacering: SKA BÖRJA JOBBA I NORGE EFTER JUL OM NU NÅGON VILL HA DEN KATT JAG VAR SÅ DUM ATT HJÄLPA. MEN FÅR MAN NÅGON HJÄLP ATT BLI AV MED DEN. SÅ TYCKER DOM SOM NU TAR HAND OM KATTOR SKA HÖRA AV SIG ? MEN VET OM NI TÄNKER MED HJÄRTAT.

Hemlösformulär

Två stycken utekatter.
Båda är blandraser(bondkatter) som är kastrerade honor. Molly 9år är svart/vit. Kajsa 8år är randig i svart och brunt. Vit på hakan.

Katternas situation: Katterna har under en lång tid bott tillsammans. Vi kan inte ta hand om dem längre och hoppas att det finns ett tillfälligt hem för dem hos er.

Återigen en artikel med massavlivning av katter.

Återigen står det att läsa i tidningen om ett stort antal katter som avlivas hos en privatperson efter ingripande från länstyrelsen. Anledningen till avlivningen av dessa katterna var som så många gånger tidigare att katterna var "för många". Enligt undersökande distriktsveterinär, som då även avlivat katter på plats så sades följande om de katter som har avlivats: "De var i förvånansvärt bra skick. Stora fina katter som haft det bra." Ingenstans står det att läsa om att det diskuterats några andra alternativ än en dödsinjektion. TNR-metoden kunde kanske gjort det fullt möjligt för katterna att leva vidare. Inte heller verkar det motsägesfullt hos dem som arbetat eller som uttalat sig om ärendet i artikeln att man avlivat katter som verkar både friska och pigga och som har det bra. Det framgår inte i artikeln om de katter som nu är kvar blivit kastrerade eller om man har för avsikt att göra det. Man behöver ju varken vara djurskyddshandläggare vid länsstyrelsen eller distriktveterinär för att räkna ut att antalet katter kommer att öka rätt så snart igen om de som nu är kvar är okastrerade.

Tyvärr så ligger problematiken vad gäller dessa återkommande massavlivningarna på just katter på så många olika grunder här i Sverige.
Den största delen i problemet består ju naturligtvis i att Sverige till skillnad från så många andra länder inte har någon statlig eller kommunal djuromhändertagenade verksamhet alls. Dvs det finns inga djurhem som drivs med statliga eller kommunala medel. De djurhem som nu finns drivs i regel av eldsjälar på ideell basis där det då av naturliga skäl är oerhört begränsat både med plats och möjlighet för att kunna ta sig an de djur som behöver hjälp men naturligtvis också en oerhört begränsad ekonomi. Att vi i Sverige skryter med att vi har något av den bästa djurskyddslagen som finns hjälper ju föga då det inte gagnar de djuren den är till för. Att djurskyddslagen skall skydda djur och att man bl.a därför som privatperson bara får ha 10 st katter är ju kanske en god idé på papperet, men om man vid varje sådant tillfälle där det uppdagas att fler katter finns då avlivar katterna, hur har man då skyddat djuren? Om det i landet inte finns någon myndighet som rent praktiskt bedriver verksamhet dit man vid dessa tillfällen isf skulle kunna ta katterna till hur kan då denna djurskyddslag gagna djuren?

Ett annan stor anledning till att man gång på gång får vetenskap och läser om dessa massavlivningar av "omhändertagna" djur är att vi i Sverige har en otroligt dåligt respekt för andra varelser liv. Många är de röster som unisont hävdar att ett dött djur lider inte. Men varför har vi år 2010 då inte kommit längre i tanken och respekten för andra varelsers liv annat än att vi på något sätt vill göra gällande att vi "skyddar" djuren från livet genom att avliva dem? När all annan utveckling och tänkande går framåt med raska takt, dock ibland på ont och gott, så är det som det är ristat i sten och helt fullt acceptabelt i vårt svenska samhälle att avliva de allra flesta djur av både privatpersoner och myndigheter. Och detta då till trots att vi har en sån otroligt bra djurskyddslag.

Naturligtvis (som en beklämmande parentes) pga ovannämnda anledningar så avlivas även de allra flesta djur som då uppvisar någon som helst symptom på sjukdom eller vanvård när de då "omhändertas" av berörda myndigheter. Diagnos, behandling, vård och omsorg är tyvärr inget alternativ för sjuka och vanvårdade djur i dagens djurskydds-Sverige. Vanvårdade och misskötta djur räddas från vanvården och får dö istället.

Vad gäller de c:a 100.000 förvildade katter som finns i Sverige så är dem längst ned på listan hos de flesta berörda, både myndigheter och privatpersoner tyvärr. Många är dem som inte vill se eller ens höra talas om att dessa katter har rätten till ett liv precis som alla andra djur. Många berörda myndighetutövare sträcker sig t.o.m så långt och säger att djurskyddslagen, observera en av den bästa i sitt slag, inte gäller just för dessa katter. I mån och mycket så är det vad just de svenska myndigheterna säger och hur de agerar som sätter en nivå på hur de flesta civila ute i vårt samhälle sen väljer att göra. Om man som berörd myndighet använder sig av avlivning som en omhändertagande insats så är det ju säkert många privatpersoner som då också tycker de kan göra det med sina egna djur. Jag misstänker dessutom att många invånare i vårt avlånga land faktiskt tror att en djurskyddsmyndighet är till för just vad dessa ord står för dvs djur och skydd. Om det så vore så skulle vi ju inte behöva läsa artikel på artikel i svenska lokaltidningar om djur som hela tiden massavlivas.

Det kommer alltid att finnas människor som inte kan/vill/bryr sig om att ta hand om sina djur på ett bra och vettigt sätt, men att döda djuren som har oturen att hamna hos dessa människor hjälper ju föga.
Det är ju inte djuren som är problemet. Problemet är vår inställning och den ligger så djupt rotat i vårt samhälle och dess invånare. Men det är dags att ändra på det nu så vi slipper dessa ärenden och tidningsartiklar med (mass)avlivningar i framtiden. Vi bor i ett stort land, geografiskt, i ett relativt rikt land, ekonomiskt, så vi borde kunna erbjuda de djur som finns här ett skydd värt just ordet djurskydd. Vi måste helt enkelt göra plats för dem i vårt samhälle och i våra hjärtan. Iom att vi gör det så kommer vi även då, och inte förrän då, att kunna säga att vi har ett bra och fullgott djurskydd i vårt land.

/Efvalena

Länk till artikel som berörs i inlägget
http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=6420494

Ett brev betyder så mycket...

Här kommer ett brev från "vår" tidigare kille Eliott:


Mjauu.
Vi tackar så mycket för bilden du lade in på mig. Matte o husse var alldeles till sig. Fast jag får väl erkänna att jag tycker jag är rätt så vacker, ähhum.

Alldeles slut efter att ha lekt kurragömma med matte. Hon höll på att skrämma pälsen av mig när hon hoppade fram bakom ett hörn och tjoade. Hon får ju tänka på att jag är en gammal herre! Ibland slänger hon min leksaksorm efter mig och tror att jag ska bli lekfull, som om inte jag VET att det är bara en leksak BAHH! Då och då låter jag henne hållas med att hon kör den förbaskade borst/kardan över min redan så fina päls. Den är redan putsad och tvättad ska du veta!

I dag terroriserade hon mig med maskinen som låter alldeles förfärligt, hon drar den över hela golvet och i alla rummen medan jag vibrerar av ilska över hennes konstiga påhitt. Hon påstår att jag fäller, har du hört på maken! Jag ska minsann bajsa i hennes sko när hon minst anar det. Det hon inte vet den markattan, är att jag river på soffan så fort jag är ensam på dagarna. Där får hon för att hon lämnar mig vind för våg!

Jag sover bara mina 23 timmar om dygnet och inte ens då kan hon lämna mig ifred utan ska hålla på och kleta och klema med mig. Ska pratamed kattombudsmannen om henne för jag tror inte hon är normal! Bara så du vet hur jag har det. Jag får ändå tillstå att de har vissa fördelar och det är ju förståss skönt att ha ett hem och människor som är mina egna.

Mvh, Eliott.

Stilla somnade Kärleken....

Så har Love fått somna in, hemma här i sin trygga miljö där han bott med oss i 1 1/2 år. 1 1/2 år längre än vad någon av oss ens trodde han skulle leva då han vid sin ankomst till föreningen var i så dåligt skick. Pga den höga åldern, hans allmäntillstånd, personlighet och även då hans stora integritet så bestämdes det att Love skulle få bo kvar i föreningen och då hos mig och min sambo så länge han ville, orkade och kunde. På den tid den gamle grinige gubben bott oss så har han med en målmedveten bestämdhet hittat sin plats. Likväl som han lindade sig runt våra hjärtan och lillfingrar likväl så intog han väl valda positioner i huset.

För Love var det en självklarhet att ligga och sova på köksbordet, lite som ordspråket ”Det bästa man har placerar man på köksbordet”. Att ligga på farstukvisten och lapa sol var en annan självklarhet för denna kille. Under vår uppsikt och naturligtvis med ytterdörren öppen bakom sig så var han bara ett fåtal steg från tryggheten då faror i form av t.ex hundar kom förbi på grusvägen.

Att husse var den stora favoriten var ingen hemlighet, då Love och husse delade en stor passion nämligen god mat, vegetarian-matte var inte mycket att ha vad gäller den biten. Husse och Love intog gärna frukost ihop och det delades broderligt på godsakerna.

Även om Love var till åren kommen så betedde han sig som han var i sina bästa år. Iom att hans gamla kropp hindrade honom från att fara fram med fart och fläkt så kunde han ändå ta ett stort utrymme/revir i besittning. Med tydligt budskap i både ögon och de små rörelserna så vann han stor respekt hos både djur och människor.

Man kunde även ana en speciell humor, om man nu ska kalla det för det, hos honom. Att efter en lång dag på djursjukhuset med bl.a. ultraljud och provtagningar och med allas beundran för - "Hur otroligt lättsamt det var att undersöka/hantera honom" - så kissade Love i djursjukhusets transportbur innan matte flyttade över honom till hans egen och nej, det var ingen s.k "olycka", det var Loves way of getting back or even.

Tyvärr så insjuknade Love hastigt och hans tillstånd försämrades snabbt. Prover visade att han hade fått flera tumörer i tarmsystemet och då hans matlust i princip avtog helt så förstod vi att det inte var något mer att göra än att låta Love ända sina dagar på ett fint och värdigt sätt. Love fick därför somna in helt odramatiskt och fridfullt i köket här hemma, hans definitiva favoritställe.

Lika glada som vi är för att ha fått ha denna griniga gubben hos oss lika ledsna är vi nu över att han är borta.

Älskligaste Kärleken....du saknas oss...jätte-mycket!

Matte Efvis och husse Lasse

Rösta på Py Bäckman för hennes fina o generösa gest!

Ett meddelande landade hos föreningen idag som verkligen glädjer oss. Läs mailet nedan.

Vi hoppas och tror att Py går vidare i tävlingen inte bara för pengarnas skull utan för att det även skulle vara härligt att se att det betyder något för dem som bryr sig och vill göra skillnad för andra varelse.

Vi håller tummarna för Py och är stolta över att vara en av de fyra katthem som Py har valt att stödja!
Och uppmanar alla att gå in och rösta naturligtvis...:-D!

"Denna vecka pågår röstningen i den internationella musiktävlingen Youbloom.
8 låtar ska bli 4, och dom 4 finalisterna kommer att vinna € 2.000 var i detta steg.

Bland dom tävlande finns Py Bäckman, som deltar med låten "(Om Du Vill) Leka". Som independent artist med egenfinansierad utgivning av skivor har Py bestämt att hon i händelse av vinst egentligen inte behöver dessa € 2.000 för eget bruk, utan har istället beslutat skänka dom fördelat på

    - Stockholms Katthem
    - Katthemmet Kompis
    - Göteborgs Katthjälp
    - Uppsala Katthem

Så genom att rösta på Py på Youbloom kan man indirekt hjälpa till att ge en slant till katterna!   

Vill ni gå ut med information om detta är anvisningen enkel:

Gå till http://www.YouBloom.com och registrera dig med ett mailkonto. Logga in, gå till "listen & vote" och klicka på "vote" vid "Py Backman".

Klart!"

Glitter har stilla somnat in...

En stor karaktär har lämnat oss. Vår kämpe Glitter har stilla somnat in.

Glitter kom till föreningen som en gammal, sjuk och hemlös katt. Hon lämnade föreningens trygga vrå fortfarande som gammal katt men frisk sådan då hon flyttade hem till Emil och Ann. Hos Emil och Ann fick denna åldrande tösen två härliga år som bortskämd och omdonad katt. Hemmastickade fluffiga filtar att sova på samt mat på kommando, Glitter var noga med att tala om varje morgon att det var dags att ge henne mat.

Diskussionerna kring Glitter och hennes tidigare sjukdom och behandling som kostade föreningen en slant har varit många. Vi i föreningen och våra medlemmar har dock aldrig någonsin tvekat på att vi gjorde rätt då vi bekostade hennes jod-behandlig. Genom insamling så var vi många som hjälpes åt att ge Glitter denna möjligt att få sluta sin sista år i livet på ett värdigt sätt. Hon har dessutom överbevisat de kritiska rösterna att det inte är nån god idé att lägga resurser på gamla sjuka katter. Glitter har nu stilla fått somna in, åldern tar ut sin rätt och inte ens Glitter lever för evigt på jorden...men hon kommer att finns med hos många av oss ändå.

Vill du läsa mer om Glitter och hennes tidigare umbäranden så finns det notiser på hemsidan.
http://v2.goteborgskatthjalp.com/index.php?option=com_content&task=view&id=242
http://v2.goteborgskatthjalp.com/index.php?option=com_content&task=view&id=390&Itemid=61
http://v2.goteborgskatthjalp.com/index.php?option=com_content&task=view&id=410&Itemid=61

Länsstyrelsen begår tjänstefel på löpande band

Länsstyrelsen prackar på löpande band ansvaret för hemlösa katter på privatpersoner.
Klick på bilden för att komma till artikeln.

Idag har det skickats ut en skrivelse till länsstyrelsen angående deras uttalanden i GT om vem som har ansvar för hemlösa katter. Skrivelsen skrevs av Göteborgs Katthjälps ordförande som även är aktiv i Djurens Jurister.


I en artikel i GT från den 15 augusti 2010 som handlar om hemlösa katter lämnar Hans Borgvall i form av verksamhetsledare för veterinärenheten på Länsstyrelsen i Västra Götaland, några kommentarer.

Bland annat framförs det å Länsstyrelsens vägnar att man tar på sig ett juridiskt ansvar för de katterna man matar och enligt Borgvall finns det få som är medvetna om det. Vidare uppges det av Borgvall att katterna går ett fruktansvärt liv till mötes, ett liv med ”smittsamma sjukdomar, som kattpest och kattsnuva, inavel, parasiter, undernäring och slagsmål”.

Den infon som Borgvall lämnar om att man per definition är juridiskt ansvarig för en katt man har börjat mata är oriktigt. Det är bara en strategi länsstyrelsen medveten har bestämt sig att köra med för att slippa ta sitt ansvar och därmed gör länsstyrelsen sig skyldig till systematiskt tjänstefel genom att de inte åtar sig ärenden gällande hemlösa katter. Det är inte journalisten som har citerat Borgvall fel, vi vet att är så länsstyrelsen jobbar.

Anledningen till att länsstyrelsen anser sig kunna lägga ansvaret på den som matar är att det i propositionen om djurskyddslag mm anges att ”ansvaret för att djuren behandlas väl och skyddas mot lidande primärt åvilar varje enskild människa som har djuret i sin vård.” (prop. 1987/88:93 sid. 15). I förarbetena yttrar departementschefen även som sin mening att det ligger i sakens natur att det är ägaren till djuret och den som på annan grund innehar eller förfogar över djuret som är ansvarig för att bestämmelserna i djurskyddslagen åtlyds. Dock anser departementschefen samtidigt att skyldigheterna enligt lagen inte kan sträcka sig utöver den kretsen. (Prop. 1987/88:93, s. 55)

Vi anser det som en omvänd rättsordning att en tillsynsmyndighet lägger ansvaret för katter som har kommit ur ägarens besittning på den som matar det herrelösa djuret utomhus, under en kort tid. Det kan aldrig ha varit lagstiftarens intention att den enskilde ska bli ansvarig för utövning av de paragrafer länsstyrelserna har ett ansvar för blir efterlevda. Den som stöter på en hemlös katt förfogar ju inte självvalt över djuret genom avtalat övertagande av vård från djurägaren e.d.. I praktiken kan det mycket väl hända att katten påträffas en helgdag då berörd myndighet och djurskyddsinspektören inte går att nå. Även om polisen enligt lag har samma skyldigheter vad gäller att omhänderta hittekatter brukar de inte prioritera hemlösa katter särskilt högt och vägrar oftast att befatta sig med sådana ärenden överhuvudtaget, vilket betyder att man skulle lämna ett djur utan mat i ett antal dagar för att undvika att en myndighet lägger ansvaret för den hemlösa katten på den enskilde.

Att länsstyrelsens tolkning på förarbetena är felaktiga framkommer även ur ett rättsfall i Hovrätten. Enligt denna dom anses herrelösa katter som matas av någon inte vara dennas husdjur. (Hovrätten för Västra Sverige, mål B 2542-01).

Vi vill dock poängtera att även vi anser att den som matar en eller flera hemlösa katter under längre tid och utan att anmäla detta till länsstyrelsen eller polis och inte heller på något annat sätt försöker ordna ett bättre liv för katten, har blivit djurhållare i djurskyddslagens bemärkelse och därmed skyldig att se efter djuret enligt djurskyddslagens samtliga krav.

Det finns dock starkare skäl än förarbetena till att utkräva länsstyrelsens ansvar för hemlösa katter. Enligt Djurskyddslagens 32 § skall et djur som är utsatt för lidande omhändertas när det är befogat ur djurskyddsperspektiv, t ex. då ägaren inte går att nå. I sådana fall aktualiseras länsstyrelsens ansvar, som enligt djurskyddsförordningen är kontrollmyndighet, för djurskydd. Inte minst så har länsstyrelsen från och med den 1 januari 2003 har inte längre en befogenhet att omhänderta djur enligt DL 31 och 32 § §. Numera föreligger en skyldighet att gripa in i situationer som faller under nämnda lagrum.

Att klassa någon enstaka hemlös katt som olägenhet för människors hälsa och därmed föra över ansvaret till kommun eller fastighetsägare är inte heller så lyckat i juridisk mening. Med olägenhet för människors hälsa avses, enligt Miljöbalken, störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig (9 kap 3 § MB). Någon enstaka hemlös katt ger inte upphov till olägenhet för människors hälsa. Man förbiser även att djur som far illa i första hand är ett djurskyddsärende som ska handläggas av antingen polis eller länsstyrelse, något som även bekräftas i propositionen till den nya tillsynslagen över hundar och katter. Regering anför i propositionen att, i den mån brister i skötseln inte orsakar problem för omgivningen, att det i sådana fall i första hand är fråga om ett djurskyddsärende. Om brister i skötseln orsakar problem också för omgivningen kan det vara fråga om både ett djurskyddsärende och ett tillsynsärende. (Prop. 2006/07:126)

Att länsstyrelsen har brist på resurser och därmed säger sig inte kunna handlägga samtliga ärenden som kommer in är en sak. Att dels med flit lägga ansvaret på den enskilde och inte intressera sig för åtgärder som till största del förhindrar de nämna smittsamma sjukdomar, inavel, parasiter, undernäring och slagsmål är något helt annat. I flera år har det försökts att få djurskyddsinspektörerna att inse att Trap Neuter Return (TNR) är den metoden som i första hand stabiliserar för att sedan minska det stora antalet förvildade och hemlösa katter.

TNR har i många länder praktiserats med goda resultat, bland annat i Norge och Alaska som har ett klimat som liknar Sveriges. Även Danmark jobbar sedan många år med TNR. Det finns många vetenskapliga studier som bekräftar att TNR:
- stabiliserar kolonier med förvildade katter för att sen med tiden minska den genom
naturlig avgång och omplacering;
- markant förbättrar katternas hälsa;
- minskar klagomålen från allmänheten.

Både den dåvarande Djurskyddsmyndigheten och Statens Jordbruksverket har i skrivelser angående TNR-metoden uttalat att det inte finns några juridiska hinder i djurskyddslagstiftningen för att TNR används i Sverige om katterna får den tillsyn, mat och skydd som lagen kräver.

Många problem som Borgvall påpekar i artikeln i GT försvinner just vid implementering av TNR, såsom smittsamma sjukdomar, inavel, undernäring och slagsmål.

Avlivning av en del av beståndet är ingen metod som förebygger lidande på något sätt. Den bara minskar beståndet tillfälligt vilket gör att det skapas bättre förutsättningar för de kvarvarande katterna (mindre konkurrens, mer mat per individ) vilket i sin tur resulterar i större överlevnadschanser för kattungarna som föds. Vetenskapliga studier på kattungar som föds hemlösa har dock visat att upp till 48 % av kattungarna yngre än 8 veckor och upp till 75 % av kattungarna yngre än sex månader dör eller försvinner. Det är där en stor del av lidandet ligger.

Länsstyrelsen bör omedelbart sluta med att på löpande band begå tjänstefel och därmed samtidigt svika djuren, samt börja läsa på om TNR metoden för att på ett modernt och effektivt sätt engagera sig för att förbättra de hemlösa katternas situation på ett långsiktigt
sätt.

Å Djurens Juristers vägnar,
Miranda Oude Tanke


Bifogas skrivelse till Statens Jordbruksverket där de vanligaste myter om TNR blir bemötta.

Sol, värme, öppna fönster och KATTER SOM RYMMER

I dessa sommar-tider med mycket sol och värme så är det extra viktigt om man har innekatter att man EJ öppnar fönster, altandörrar, balkongdörrar. Man ska inte ens öppna på glänt för att vädra eller släppa in lite frisk luft. Vädra ut hemma genom att ha katterna i ett stängt rum medans ni då får in den friska luften i de andra rummen. Det är en idiot-säker metod. Lämna ej heller fönster på vädring inte ens med nån millimeter oavsett om ni är hemma eller ej. Göteborgs Katthjälp fullkomligt drunknar i mail och annonser om katter som rymt de sista tiden just genom öppna fönster, fönster på glänt etc.
Det är verkligen ett ögonblickverk för nyfikna katter att rymma ut, men det är en helvetisk påfrestande resa att sen försöka fånga in dem igen....så TÄNK EFTER FÖRE och hålla stängt hemmavid i sommartid.
Skicka gärna detta vidare till alla du känner så kanske det bidrar till att antalet katt-rymningar minskar nu när värmen ska hålla i sig.

Medlemstidning via mail sparar pengar och miljön!

Inom några veckor skickas föreningens medlemstidning ut igen. Utskick av tidningen, 4 gånger om året i pappersform, kostar föreningen ca 12 000 kronor varje år. Dessa pengar lägger vi hellre direkt på katterna.

Hjälp oss sänka våra utgifter och samtidigt spara miljön genom att få vår medlemstidning hemskickad via e-mail. Hör av dig till info@goteborgskatthjalp.com i fall du vill ha tidningen hemskickad i digital form (och i färg!) i framtiden. Uppge ditt namn och medlemsnummer eller postadress och e-mailadress ditt du vill att tidningen ska skickas.

Här kan alla ni som inte redan får tidningen via mail ladda ner och provkicka i förra årets extratjocka decembernummer:
http://www.4shared.com/file/179863455/277188ac/GKH_DEC_09.html

Att vara jourhem...

Sara nu och då....en underbar liten tjej som har fått trygghet...

Sara de första dagarna ...rädd och skygg!

Att vara jourhem är ett stort ansvar och en otrolig upplevelse...När man rehabiliterar skyggisar måste man vara utrustad med mycket kärlek o förståelse för vad individen kan tänkas gått igenom...Man börjar med att skapa dagliga rutiner så att katten kan börja känna sig trygg...när den dagen inkommit då katten byter ut rädslan mot nyfikenhet..kan man börja jobba mer med kissen tex med att börja klappa och då kan man börja med en pensel...att försiktigt börja vänja kissen och att den kan känna att det är faktiskt skönt...

Inte göra hastiga rörelser...blinka och prata med katten hela tiden medans man tömmer lådan...och sedan fyller på mat....efter detta kan man sätta sig försiktigt på golvet och prata om allt från himmel o jord och blinka, blinka hela tiden....när kissen blinkar tillbaka är man hur lycklig som helst och man ser hur musklerna slappnar av och katten lägger sig mer till rätta...upprepning upprepning är A o O....

Ett av våra jourhem, som har hand om Sara o MJ, blev tillfrågad och vi ville veta hur hon upplever det att vara jourhem...så här skriver hon:

Att vara jourhem är nog det bästa jag någonsin valt att bli. Man ger så lite men får så otroligt mycket tillbaka. Att hjälpa människor och bidra med pengar kan många tycka är självklart, men katter? " Det är ju bara en katt"...Djur har ingen makt att säga ifrån. Så de om någon borde väl få hjälp?

Jag trivs jättebra med att vara jourhem. Att få komma hem varje dag till djupt tacksamma och glada katter. Att få vara med i deras utveckling och när de börjar lita på en då växer hjärtat.

När jag nu skriver detta är MJ bredvid mig i sängen, han som var så skygg och försvarande i början...Sara går runt på golvet och väntar på att jag skall skriva klart så att jag kan leka med henne...

Det finns så många onda o egoistiska människor här i världen som låter det gå ut över oskyldiga djur. Det vi måste göra är att rädda dessa stackars katter som råkat illa ut och visa dem att det finns goda och varma människor också, som vill dem väl och ge kärlek till.

Bli jourhem om du är en riktig djurvän som kan ha all tålamod i världen just för att få katterna att må så bra som möjligt, för de om något förjänar detta.

/Lina

Idun, vi saknar dig!

”Hon kom till oss liten och vinglig på benen, men hon gick rakt in i våra hjärtan. Efter några dagar med mat och kärlek så blev hon starkare. Hon fick tyvärr inte vara med oss så länge men hon finns alltid med oss i våra hjärtan. Hon har en fin plats bredvid Zingo i trädgården.” skriver jourhemmet.

När Idun togs omhand av Göteborgs Katthjälp var hon gravt undernärd och vägde endast 1,3 kg trots att hon var en vuxen katt. Efter en del undersökningar visade det sig att hon led av allvarlig blodbrist samt att hennes sköldkörtel producerade alldeles för lite hormoner vilket är mycket sällsynt hos katt. Labbet hade inte mätt så låga värden på 30 år.

Efter ett tag så normaliserades sköldkörtelfunktionen och verkade det som att Idun återhämtade sig. Hon blev piggare, stadigare på benen och njöt av all kärlek och uppmärksamhet hon fick från hennes jourfamilj. Alla var vi lika fascinerade på Iduns otrolig starka livsviljan, trots hennes bräckliga hälsa.

Tills hon började kräkas blod. Hon blev inlagd på djursjukhus och vid en buköppning visade det sig att hon var i sista stadiet av en sjukdom som heter FIP (Felin Infektiös Peritonit), en obotlig och dödlig kattsjukdom. Vi valde att spara henne från en långsam död och lät henne vandra vidare när hon fortfarande var under narkos.

Lilla Idun, du förtjänade så mycket mer än de några få veckor där du blev omringad med kärlek och respekt! Vi saknar dig!

Läs om alla katter vi saknar här.

De växer så det knakar!

Nu är det full rulle hemma. Wolmar, Wanja och Wilja har hunnit bli 6 veckor gamla och då även insett att världen går att utforska även på höjden. Med detta kommer naturligtvis mycket klättrande upp längs benen på oss tvåbenta.
Allting är väldigt spännande att upptäcka och allt går att leka med!

Ljusen i träden

På väldigt kort tid har vi som förening förlorat tre av våra katter. Alla tre katterna insjuknade akut och det visade sig att de alla hade olika sjukdomar men gemensamt för dem var att det var dödlig utgång.

För oss i föreningen är det så oerhört ledsamt då vår intention och förhoppning ju är att när dessa hemlösa och ibland oönskade katter väl fångats in, så ska det för dem vända och de ska nu få det härliga kattliv som de förtjänar. Det tidigare livet med en ständig jakt på mat och värme är ju för dem nu historia De skulle nu får massor allt, av kärlek, mat, värme, omsorg...allt det som de tidigare saknat.

Att de då drabbas av obotliga sjukdomar är ju så oerhört olyckligt. Som volontär och aktiv i föreningen så blir jag inte bara ledsen utan oxå arg. Arg för att livet ibland är så fruktansvärt orättvist och det är inget man kan göra åt det. Hur mycket man än vill ändra på det som händer och sker så går det inte. En känsla av maktlöshet och frustration blandas med sorg och tårar.

Vi försöker trösta oss med att just dessa tre katter åtminstone fick en sista bra tid i sitt liv men även det känns emellanåt banalt då man önskat dem så mycket mer.

Hemma hos oss så har vi ett träd med ljuslyktor. Dessa ljuslyktor tänds och representerar de djur som ej längre finns med runt omkring med oss men de finns alltid i våra tankar.

Igår tändes ett extra ljus för vår lilla katt-tjej Idun som tillsammans med Billieboy, Valdemar och alla de andra lyste och värmde upp den kalla vårkvällen.

/Efvis

Share

Så fint att bilden får tala...

Cassio o Stella fångades in den 5 Mars. De bodde i en grotta i östra Göteborg...Vi fångade in tillsammans med Djurens Samarittjänst 7 st kissar...

Det går sakta men säkert och de gör stora framsteg och med rätt hjälp och stöd. Och med hjälp av jourhemmets egna katt Ernst...som omsorgsfullt putsar Stella....blir jag bara så varm om hjärtat...

Jag är så glad att människor ställer upp som jourhem och har det stora hjärtat att hjälpa skyggisarna till att bli harmoniska och fulla av livsglädje...och att dessa två har en trygg framtid med mycket glädje och bus...

Och det bästa är att de slipper gå hungriga och de har försökt äta vad de kom åt i vintras...frusen mat...deras tänder är inte så hela...med inflammationer osv...Cassio fick dra en tand som var lös...de hade svårt att äta i början men nu har både maten och bajset stabiliserat sig..och magen kommit igång....och de mår bättre o bättre....en bild säger mer än tusen ord...:D

Share

Miljöpartiet: Hemlösa katter är inte statens ansvar

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1988411/annorlunda-forslag-pa-miljopartiets-kongress

Varför är partistyrelsen till exempel emot de statliga katthemmen?
- Brinner man för katter som inte har nånstans att bo så är det klart att man gärna skulle vilja se staten bidra till att man kan starta fler katthem. Det är en väldigt behjärtansvärd tanke, men sen är det i vårt tycke inte statens uppgift att sköta det, säger Maria Wetterstrand.

Märkligt påstående från MP:s Wetterstrand att omhändertagande och ”förvaring” av djur inte är statens ansvar. För det första är det polismyndigheten och länsstyrelserna (både statliga inställningar) som bl. a enligt djurskyddslagen har ansvaret för omhändertagande av djur som utsätts för onödigt lidande. Enligt förarbetena och Djurskyddslagen är redan det faktum att ett djur har kommit ur ägarens besittning eller är uppenbarligen hemlös tillräckligt för att ett omhändertagande och förvaring av djuret ska ske. Det ÄR alltså statens ansvar att ta hand om hemlösa katter.

Vidare så har Sverige undertecknat Europarådets konvention om Sällskapsdjur, och enligt denna konvention är länderna – om de finner att antalet herrelösa djur utgör ett problem - skyldiga att ta de lagmässiga och administrativa åtgärder som är nödvändiga för att minska deras antal utan att orsaka dem onödig smärta, lidande och stress. Dessutom har EU parlamentet uppmanat medlemsländerna att anta en plan för omhändertagande av herrelösa djur med offentliga medel för att motarbeta förekomsten av kringdrivande och hemlösa hundar och katter.

Märkligt nog driver Sverige, som ju enligt de flesta politiker har ”världens bästa djurskyddslag”, i motsats till många andra Europeiska länder, inte ett enda statligt, eller med statliga medel drivet, djurhem.

Tydligen är även MP av den åsikten att man genom att åka snålskjuts på ideella krafter och genom att helt förlita sig på deras engagemang ska "säkerställa" djurskyddet i Sverige.

SUCK!

Share

Wanjas tur!

Efter att Embla fött gråvite Wolmar och gråtigrerade Wilja, bestämde hon sig för att även ploppa ut en liten tabbykopia på sig själv, en liten Wanja.
Här spanar Wanja trött in i kameran, en aning blyg men samtidigt väldigt nyfiken på vad världen har att erbjuda henne.

Torrfoder börjar bli intressant för dem alla tre, dock enbart att nosa på. Det här med att äta har Wanja och syskonen ännu inte kommit underfund med. Nog räcker det bra att sutta på mamma Embla än så länge! Ett och annat nos-dopp i vattenskålen har de vågat sig på också, men vad den ska vara bra till ställer de sig fortfarande frågande till. Det är inte riktigt dags att börja äta själv än, vi tar en dag i taget.. :)

Share

Wolmar på vingliga ben

Här kommer första hälsningen från Wolmar. Han är den förstfödde i Emblas kull, killen med böjd svans.

På vingliga ben upptäcker han nu den spännande världen utanför mammas trygga bo. Mamma Embla blir lätt orolig och hämtar kvickt tillbaka sin minsting när hon tycker att han vinglar iväg för långt bort i rummet.

Skatten

Skatten, den otursdrabbade killen ni kunnat följa här i bloggen, frisknar till för fullt i jourhemmet. Han har veterinärtid i slutet av veckan för kontroll av astman och kortisonmedicineringen.

Jourhemmet skriver:
"Det är verkligen en helt annan katt än för bara några veckor sedan, han leker och busar som en katt skall göra. Medicineringen går hur bra som helst och han visar inga tecken på besvär med andningen likaså med kisseriet. Skatten har också börjat gilla blötmat men är kräsen med vad det är för något, men vi har hittat en som han älskar. Skatten har nu även hoppat upp på fönsterbrädan som sitter högt upp, utan några som helst hinder."

Vi kan inte tänka oss annat än att adoptanterna kommer stå på kö för denna fine herre, den dagen det blir dags att lägga ut honom på hemsidan!

Hej, från Wilja

Här kommer en bild på en kvällspigg Wilja, 3 veckor gammal, som ögonblicket efter bilden togs, gjorde ett tappert försök att klättra på stolens underdel. Nog har hon en stark vilja alltid!

Tillsammans med sina syskon Wanja och Wolmar söker hon nytt hem om 9 veckor.
Mamma Embla hittades högdräktig och söker även hon nytt hem inom kort.

Matchmaking

Gråa Koala och svarte Torkel har funnit varandra hos Katthjälpen. Torkel kommer från ett stall där döden lurade bakom hörnet och Koala fångades in på en sopstation i grevens tid även hon. Hur hon hamnat där vet vi ej men troligtvis med någon av sopbilarna. Dessa två kissar söker nu ett jourhem eller ett permanthem tillsammans.

Torkel axlar rollen som storebror och är den mer tänkade av dessa två. Han är inte den som förhastar sig utan vill gärna se på vad som pågår och sker innan han ger sig in i något. Han är för övrigt även väldigt ordningsam då han alltid kollar att inget torrfoder ligger kvar på matbänken efter att katterna blivit utfodrade. Han ser det som sin plikt att även kolla alla matskålar och öppna ytor så att inga torrfoderkulor ligger och skräpar där heller. Om det så gör så offrar sig Torkel och äter upp dem. Han har en underbart mjuk päls och blir gärna klappad på huvudet och under hakan, när det passar honom vill säga. Han är dock lite reserverad mot allt nytt och det kan därför vara på sin plats att låta han få närma sig i sin takt, fundersam som han är.

Koala är den lilla tjejen som har så mycket spring i benen att det bär av åt alla håll och kanter, högt och lågt. Det är lek som gäller för hela slanten, bollar, tunnlar, små möss, allt roligt att härja med och det hela tiden bara. Det är bara ibland hon hinner med lite mat och så sova med Torkel i tygpåsen eller i igloon, sen lek igen. Koala är oerhört nyfiken och går gärna efter och tittar på vad man gör, hon vill dock ej att man tar i henne eller närmar sig henne då hon är i farten. Liggandes på sin mysställen så är hon jätte-nöjd med att bli klappad och kelad med och då t.o.m spinner och blundar tills hon kommer på att hon måste leka igen.

Så jourhem eller permanent hem..hör av er till oss.

En jättelyckad kombination har det blivit för dessa två katter som mot alla tidigare odds nu har ett härligt och långt liv framför sig.

Ledsamt...

Det är med stor sorg i hjärtat som vi fredags begravde en av våra adopterade katt-killar. Valdemar som vi tidigare berättat om i vår blogg blev i tisdags kväll akut sjuk och hans husse och matte tog honom till ett djursjukhus. Där konstaterades det att Valdemar hade ett så pass gravt hjärtfel och trots massiva insatser och medicin så gick ej hans liv att rädda. En oerhörd chock för alla inblandade i föreningen men naturligtvis mest för Valdemars husse och matte.

Valdemar hann ju inte bo med Hans, Frida och katten Xerox så länge som det var tänkt. Vi var ju alla så oerhört glada då den f.d hemlösa Valdemar skulle få flytta till sitt egna hem. Han skulle nu få allt det han förtjänade och allt det vi önskade honom i form av husse och matte samt katt-sällskap. Kärlek och omsorg i massor. Mat, kel och gos, allt det där som livsnjutaren Valdemar verkligen älskade. Men så blev det nu tyvärr inte, istället insjuknade han och somnade in. Att han nu inte får det där långa katt-livet som älskad familjemedlem är ju inget han vet om men alla vi som verkligen glade oss å hans vägnar känner oss nu så ledsna. Det känns för Valdemars skull så orättvist då han gick ute som hemlös i många år och kämpade för sin överlevand och när han sen fick sin andra chans till ett bra liv så varade den en så kort tid. En tröst idag är ju dock att även om denna sista tiden blev kort så fick han i alla fall den.
Valdemar var en speciell katt-kille, han charmade alla med sin softa stil och han saknas nu av väldigt många. En skyggis som blev en bli en riktig knäkatt och soffliggare.

Som matte Frida och husse Hans sa: "-Med Valdemar var det kärlek redan första gången vi träffade honom."

Inte okey...

...tycker jag... att man titulerar sig själv som "sann djurvän" om man struntar i att ta en katt som är sjuk till veterinär. Man har matat katten i över 2 år i det stall där man har sin häst. Att varje dag se på medans denna katt magrar av till att princip bara bestå av skinn och ben, kan man då ändå säga att man är en "sann djurvän"? I princip kan man ju säga precis vad om helst, det har ingen betydelse i slutändan, då det bara är ord. Det är vad man gör som räknas. Det är farligt och även naivt många gånger att tro på dessa ord och benämningar som folk kastar ur sig till höger och vänster om sig själv: kattälskare, djurvän, osv. Jag har personligen stött på så många "kattälskare" genom föreningens ideella arbete att jag är 100 procent övertyga av det är enkom ett påhittat ord för ett visst klientel av människor.

Katten Idun som fångades in av förening i helgen väger 1.3 (!) kg, hon kan lätt misstas för en kattunge men man kan ej missta sig på att hon är sjuk. Skinn och ben som sagt, rinniga ögon och avföring som var mer lös än fast den första dagen. Imorgon ska hon till veterinären, tyvärr känns det inte i dagsläget ej speciellt hoppfullt för henne då hon även har knölar i buk-området. Man behöver inte vara varken djurvårdare/veterinär/kirurg för att se att denna katt måste få vård. Det räcker att bara öppna ögonen.

Hur kan det då vara så svårt för en "sann djurvän" att se det?

/Efvalena

Hjälpa eller stjälpa?

Raskatt eller huskatt, varje katt som avlas fram bidrar till ”överskottet” av katter och gör att fler katter förblir hemlösa.

Återigen har vi hamnat i dåliga dagar inom uppfödarekretsen och bland raskattintresserade. Man är missnöjd med att vi inte vill lämna ut en av våra insamlingsbössor. Vi har i ett e-mail förklarad varför:

Vi har kommit fram till att vi inte vill släppa iväg en av våra insamlingsbössor med föreningens namn till någon som vi ej en träffat än mindre är aktiv i vårt föreningsarbete med just förvildade och hemlösa katter.  Vill man göra föreningen en tjänst och bidra ekonomiskt för din egen del så är en gåva från dig och naturligtvis alla andra alltid välkommet. Vi söker även jourhem åt katter som är hemlösa just nu. Du kan även anmäla ditt intresse som volontär genom vår hemsida.

Istället för att skicka in en volontär- eller jourhemsanmälan så börjar man gnälla och vinkla på sin blogg:

Lägger snart ner och ger upp mina försök för att samla in pengar till hemlösa katter då det verkar vara ganska omöjligt att ordna. Det är ganska jobbigt och psykiskt ansträngande att erbjuda sin hjälp och bara få nej, trots att jag ju på något sätt vill tro att den behövs.. Så dagens tillstånd är uppgivet och gråtfärdigt.

Självklart reagerar bloggläsarna upprörda, vilken oseriös förening! Raskattägaren brinner ju för hemlösa katter!

Även om vi inte lämnar ut insamlingsbössor till folk vi inte känner så finns det så många olika sätt att hjälpa till, vi upplyser ju om de olika möjligheter som finns. Kanske den allra bästa hjälpen är att inte stödja uppfödning?  All uppfödning bidrar till det stora ”överskottet” av katter. För varje katt som föds upp stannar en katt kvar på gatan. Om alla katter är lika mycket värda borde det ju inte spela någon roll om det är en raskatt eller en hemlös katt man tar hand om?

En liten solstråle...

Skall flytta till ett alldeles eget hem...på fredag hämtar jag Valdemar i sitt jourhem och kör honom till sin nya familj....

Jag är jätteglad för denna lilla krabat...

Ännu en skyggis som med fräs och undrandes var har jag hamnat vid infångandet, har på väldigt kort tid förvandlats till en trygg o ståtlig herre...

Ännu ett bevis på att vi kan göra skillnad för de skygga katterna...tack o lov att vi på GÖTEBORGS KATTHJÄLP inte dömer ut dem utan ger dem den hjälp de så väl behöver...med så enkla metoder...

Han hade ögoninfektion och lunginflammation vid infångandet...

Jag är så glad för dig kära vän...

Nu har vi tröttnat!

Vi är trötta på att staten struntar i alla vanvårdade och hemlösa djur!

Rösta på vårt förslag på http://gemensamstyrka.se/ide/vi-bygger-ett-djurhem-sjaelva så att vi kan sätta igång med kampanjen! Kostar bara ett klick! Du får rösta en gång per dygn.



Genom att bli ett fan av vår kampanjsida på Facebook kan du även tipsa dinna vänner och be dem att rösta!

Skatten, en stammis hos veterinären

Skatten visade sig ha astma och har nu därför gått på kortisontabletter i drygt en vecka. Vi hade inom föreningen lite funderingar över ifall man skulle låta honom få en ihalationsmask, då det inte påverkar hela kroppen på samma sätt som tabletterna gör. Med en sådan mask tas kortisonet även upp snabbare, genom att det går direkt till lungorna. Detta verkar dock inte vara nödvändigt i Skattens fall.

Igår var jourhemmet med honom på återbesök hos Blå Stjärnan. Lungorna röntgades på nytt och veterinären meddelade att det redan såg mycket bättre ut, så han får fortsätta med tabletterna ett tag.

Jourhemmet meddelar att Skatten mår alldeles utmärkt och han får sin sjukgymnastik varje dag, han har blivit så mycket bättre att det nu går att klia och klappa honom på höften, vilket ju inte gick innan opertionen som går att läsa om tidigare i bloggen.

Valdemar på G....

Nu är Valle frisk...skönt...och han mår jättebra....ibland går det fort i katternas utveckling när de är nyfångade och kommer in i värmen och kan nu läggas ut på hemsidan för adoption...han är så himla go...

Så nu skall jourhemmet fila på en liten text och ta kort och så skall vi lägga ut Valle på hemsidan för adoption...

Jätteroligt för honom att han är mogen för ett alldeles eget hem...

Jag önskar honom ett underbart hem med mycket gos....

Kattguld 2010

Jag vill be alla läsare att gå in på denna länk och rösta på vår hjältinna Miranda Oude Tanke som en utav vinnarna utav Kattlivs Kattguld 2010. Hon är extremt påläst, drar ett oerhört tungt lass då hon utan tvekan är en utav de som gör allra mest för de hemlösa katterna i Sverige och inte bara katter heller, utan hon värnar om alla djur.

Vi är stolta över henne. Kort sagt, hon förtjänar verkligen att vinna!

Rösta innan 1 maj!

Skatten sjuk igen!

Tack och lov så är Skattens jourhem väldigt uppmärksamma!

De upptäckte igår att Skatten gick på lådan väldigt väldigt ofta under dagen. Han kissade bara några droppar varje gång och han gick var femte minut. De ringde Blå Stjärnan och frågade vad de trodde att det kunde vara.
Blå stjärnan bad dem komma in med honom för att kolla om han hade antingen urinvägsinfektion eller urinvägsstopp.

Väl hos veterinären igen kom man fram till att han var nära på att få ett urinvägsstopp, genom att en kristall fastnat i urinröret. Urinstopp uppstår vanligen hos hankatter då urinröret är trängre än på honkatter. Man har genom forskning kommit fram till att kristaller ofta uppstår hos katter som äter mkt torrfoder, då de inte får i sig tillräckligt mycket vätska. och Skatten är ju som bekant väldigt kräsen med blötmaten... Man kom hur som helst fram till att en kateter behövde sättas in, för att spola tillbaka kristallen som fastnat, till blåsan och sedan lösa upp den med dietfoder.

Som om inte detta vore nog så fick Skatten även svåra problem med att andas hos veterinären och man röntgade lungorna för att ta reda på vad som var fel. Man upptäckte då att han led av kronisk bronkit, alltså luftrörskatarr. Konstigt nog så har han inte visat några som helst symptom på detta tidigare, varken hostat eller haft andningsproblem.

Just nu ligger den nya räkningen på 5500 kr men då han behöver stanna tills imorgon med katetern insatt, så beräknas den totala kostnaden för detta besök uppstiga till ca 7-8000 kr.

Känner du att du vill och kan hjälpa till så är varenda krona väldigt välkommen på postgiro 37 62 03 - 6
Märk inbetalningen med "Skatten"
Vi tänker inte ge upp!

Skatten utan tratten

Gårdagens sjukgymnastik gick jättebra för Skatten. Han behöver nu inget återbesök hos veterinären, utan får i fortsättningen sjukgymnastik utav jourhemmet.
Jourhemmet hälsar att Skatten mår jättebra och inte bryr sig om operationssåret. Han leker så det går verkligen vilt till.
Så härligt att han håller på att tillfriskna!

Tack igen till er underbara, generösa människor som gett ett bidrag för Skattens operation! Det är så härligt att känna att fler tycker att han är värd det bästa, för det är han ju såklart!

Goa Valdemar...och söta Anton

Hälsade på Valdemar idag och han har verkligen blivit så mycket bättre...men inte riktigt 100 % än...så han får äta medicin i 7 dar till och hoppas det skall bli bättre...

Han vill inte äta riktigt än men jourmatte o husse matar mig och gosar....han har det så himla bra...och vad han njuter...och spinner som bara den....

Han har fått en rejäl däng av jourhemmets egna kattdam...då hon sade ifrån och visa var skåpet skall stå...Här bestämmer jag....:D.....så Valle vet sin plats nu...och han är oftast i deras säng och ligger o myser....han leker o busar och mår helt enkelt super...

Jag blev väldigt rörd när jag såg hur bra han har det och han njuter och har det kanon...
--------------------------------------------------

Anton fick idag sällskap av två lite socialare katter....och vi hoppas han kommer känna trygghet i sina artfränder....och se lite och ta efter hur de beteer sig med lek osv....

Det skall bli spännande om de accepterar varandra och senare kanske tom sover ihop vem vet...:D Håller tummarna för Anton...och hans utveckling. Det går sakta men säkert framåt.

Skatten, i väntans tider...

Här sitter Skatten och väntar på onsdagens stygn-borttagning. Jourhemmet hälsar att han mår bra och att såret läker fint. :)

Ska vi gissa på att han på denna bild tänker något i stil med:
"Tur att fönsterbrädet sitter så lågt, att en handikappad kattherre kan värma sin hårlösa bak över elementet i väntan på att min varma, fluffiga päls växer ut igen".

Tack till jourhemmet som vill stå för kostnaderna för Skattens mediciner, som gått på ca 550kr!

Fy katten för tratten..

Om en vecka åker både tratten och stygnen av! Då får vi se hur fint Skatten läkt. Håll tummarna!
Ps, Tusen tack till er som satt in en slant till hans dyra veterinär-räkning! Hittills har vi fått hjälp med 1000kr. :)

Valdemars 1:a veckorapport

Valdemar mår mycket bättre...ögonen är jättefina...och det rosslar inte lika mycket längre när han hostar...så det går åt rätt håll..

Han är jätte snäll o duktig och låter jourhemmet pyssla med honom och ge honom medicin...även om han helst hade velat låta bli att få ögonsalva iaf...

Han är mysig o go...sover med dem i sängen och är med överallt... de hade gäster hemma då passade Valle på att charma in sig hos damen i sällskapet och kelade med henne nästan hela kvällen...:D

Jourhemmets egna kattdamer har inte riktigt accepterat honom...de fräser och morrar även om de ibland kan t o m sova i samma säng...Han verkar inte bry sig så mycket om det att de fräser däremot vill han leka...Han vet inte riktigt hur man beter sig än och kan vara ganska hård...och kan klippa till katt tjejen i rumpan..vilket gör att hon springer iväg...och det är ju kul tycker Valle och springer efter men det tycker inte hon...

Det man kan göra för att uppfostra Valdemar i ögonblicket han tänker slå till eller jaga så kan man kasta en boll eller en råtta bredvid honom så han blir avbruten i sin tanke....överrumpla honom lite....och om leken blir för hård kan man även använda en blomspruta och på så sätt bryta tanken...och viktigt att ge uppmuntran att nu var du duktig...

Detta får vi träna på så att det blir lite lugnare och att kattjejerna inte känner sig hotade utan kanske slappnar av och börjar acceptera honom...

Det har ju bara gått en vecka och det kan ibland ta lite tid att alla hittar sin plats i hemmet...och lära känna varandra...

Det skall bli spännande och se hur detta fortlöper...

Äntligen hemma...

Skatten är hemma i jourhemmet igen. Han har ätit och lagt sig till rätta i soffan.
Den 10 mars ska han till Blå stjärnan igen. Denna gången för att dels ta bort stygnen, dels för att träffa en sjukgymnast som ska visa jourhemmet hur man ska tänja på hans ben så att det växer ihop fint.
Fram tills dess är det stora portioner vila som gäller för vår lille hjälte!

Farväl Blå Stjärnan..

Farväl Blå Stjärnan, nu reser jag hem!
Tack för allt!
Hälsningar Skatten

Skatten är opererad!

De ringde från Blå stjärnan för 1,5 timme sedan och sa att Skatten nu är färdigopererad. Han höll då just på att vakna upp.

Man har opererat bort lårbenskulan och en bit av lårbenshalsen på honom. Allting har gått jättebra och det var ju skönt att höra!

Skatten ska nu får piggna till i lugn och ro hos veterinären och vara under observation tills imorgon. Imorgon ringer de mig och meddelar en tid då vi kan komma och hämta honom, så imorgon är det jag som tar med mig kameran till veterinären, så ska ni snart får se vilken skönhet han är! Jag ska passa på nu när han är lite handikappad. =) Jourhemmet har tidigare försökt fota honom men han har inte velat sitta still.. De har åkt och köpt godis för att muta honom med, men han gillade visst inte dem, de föll inte finsmakaren på läppen! Blötmat är inte heller någon favorit, utan helst bara torrfoder. Han vet vad han vill.

Antons 1:a veckorapport...

En vecka går fort...och Anton mår bra...grundbehoven sköter han alldeles utmärkt...han har hittat lådan...äter och vill ha lite gos....lite går bra...:D

Men jourmatte får inte bli för till sig och gsa med mig då säger jag ifrån...:D

Han gillar att bli kelad på vänster kind...då trycker han till lite extra med huvudet för att det kliar så gött...blundar o njuter verkligen...Men gör man ett litet uppehåll och efter en liten stund gosa igen då blir det morr o fräs...så sakta men säkert och tålamod som gäller...:D så kommer tilliten öka och förstå att människor de är rätt goa iaf...

Han äter gärna från handen och gillar att slicka smör...även ärtor som blivit kvarglömt på diskbänken slukar han i sig...fast brysselkålen kan de få behålla själva ....bläää

Nu får han fri tillgång till övriga utrymmen och gör små upptäcktsfärder...Han vet att de sover i sängen så den håller han sig borta ifrån...låg lite i soffan så han ligger inte bara i gömställe kartongen längre...visar sig mer o mer...

Ett annat favoritställe är bakom kaffebryggaren på bänken i köket då känner han sig lite "gömd" och har lite koll...enligt honom själv...

Skatten är i trygga händer..

En tjej från Blå stjärnan ringde nyss. Man riktigt hörde hur hon tindrade genom luren "Åååh vilken mysig katt han är, Skatten! Verkligen jättegullig". Vilken charmör han är :)
Hur som helst så har deras andra akutoperation de fick in i morse tagit hela förmiddagen, så Skattens operation har därför skjutits upp till imorgon. Han får kostnadsfritt övernatta på Blå stjärnan en extra natt. Vi får hämta honom om vi vill men det är onödigt att stressa upp stackaren med att köra fram och tillbaka och de tyckte att han har det bra där, så vi låter honom vara där. Han är i trygga händer.

Skatten måste opereras!

Skatten hittades för några veckor sedan av en privatperson. Vi mailades och kom fram till att familjemedlemmar till upphittaren skulle vara jourhem åt honom tills vi hittar ett nytt hem.

Förra veckan åkte vi med Skatten för kastrering, vaccinering, id-märkning i örat och allmän koll. Skatten är en jättesnäll katt men var fräsig då man tog på nedre delen av ryggen på honom, så vi förstod att något var fel.

Väl hos veterinären så röntgades han och man upptäckte då att han har en bruten höft! Kanske har han blivit påkörd, men det är ingen ny skada, utan han har gått med detta ett tag. Skatten fick två olika smärtstillande mediciner att äta i tio dagar. Kliniken skickade även en remiss till en specialist på Blå stjärnan.

Idag var vi på Blå stjärnan med Skatten. Man konstaterade där att, citat
"Vi är i ett läge där man antingen opererar med en gång eller avlivar.".
Självklart avlivas inte Skatten, utan vi pratade istället om vad för operation som krävs. På större katter, tex Maine coon, kan man använda sig av protes, men det går inte i Skattens fall, då han är en liten huskatt. Veterinären ska nu skära bort lårbenskulan för att han ska kunna bli mer rörlig igen och slippa sin smärta. Detta kommer att resultera i att ena benet blir en aning kortare, men det kan man ju leva med! Skatten behöver även stretchas i benet för att det inte ska riskera att växa ihop fel. Veterinären Gustaf Svensson (för övrigt även klinikchef på kirurgikliniken) tror dock att han kommer att bli så gott som återställd om några månader när allt läkt.

Räkningen för Skattens höftoperation skulle egentligen gått på 18.000 kr men den snälla veterinären sänkte priset till 14.000, vilket vi såklart är oerhört tacksamma för! Han sa att han ville hjälpa till, då han tyckte att vi gör en så god sak. Vi hoppas att allt går bra och att det stannar på denna summa. Vill du skänka en slant till Skattens operation så är vi alla, även Skatten själv såklart, väldigt tacksamma!

Nu är Skatten hos Blå stjärnan. Han har flörtat in sig hos personalen som kärat ned sig totalt i honom! =) Goa lilla Skatten! Planen är att han ska opereras idag och komma hem till jourhemmet imorgon, men man fick på Blå stjärnan i morse in ett extremt akutfall som måste tas omgående, så han kanske blir kvar och opereras först imorgon och kommer hem på lördag.

Nu ska allt bli bra för lille Skatten.

Valdemar hemkommen från veterinären...

Är en så duktig kisse...precis som om han förstår att vi skall hjälpa honom...

Var jätteduktig hos veterinären...ville inte riktigt komma ur transportburen men vi fick lirkat lite med honom så att veterinären kunde lyssna på hjärtat och lungorna...

Han fick lite lugnande för att han skulle röntgas....

Han har lunginflammation och fick medicin för det i 7 dagar...och även ögonsalva...så hoppas vi att det vänder för honom...

När jag lämnade honom hos jourhemmet kröp han ur transportburen och lade sig i jourmattes knä...gick direkt dit....så gulligt....så det blev mycket gos...och även lite mat...

Skönt att vara hemma igen...

Valle 1:a dygnet...

Valdemar var så duktig i bilen till jourhemmet....jag hade en filt över så han skulle känna sig tryggare i transportburen....

Han har ett eget rum med fantastisk utsikt...egen låda med mat-bar...och vatten att dricka...

Valle har hittat lådan och gör sina behov utomordentligt....men äta det vill jag inte riktigt...ligger hellre och gömmer mig i klösträdet...:D

Jourhemmet ville fjäska lite extra för att få upp aptiten ...så de hade inhandlat extra fredasmys....räkor, leverpastej o korv....

Han hade inte rört hårdisarna så de lade in hårdisar nära honom en o en...och han åt o åt...mums...jag var visst lite hungrig...Han tom åt ur deras hand...wow...lite otippat....men duktig pojk....och de provade att klia lite på huvudet och det gick utan problem...:D

Räkor nä inget för Valle...men korv det var smaskens...:D...deras egna katter ville inte heller ha räkorna så de fick äta upp det själva.

Han nöffar lite när han äter...jättesött...

Han blev vaccinerad i veckan men hans ögon rinner lite...vi får hålla koll på detta...oftast reagerar de på sprutan när de är nyvaccinerade....det kan lägga sig men vi får se...om några dagar...annars blir det ett besök hos veterinären...

Lite annat som händer i helgen:

Fällor är riggade o hoppas att de sista 3 skall fångas in som jag skrev om en annan dag...så kan vi vara nöjda med att det området är avbockat...så de kommer in i värmen och slipper bo i en grotta....

Katten Valdemar..

Lilla Valdemar fångades in för några dagar sen....Och ikväll skall han till sitt nya jourhem...:D

Där kommer han få träffa två kattdamer som är jourhemmets egna katter...Viktigt i detta läge är att Valdemar får bo själv i ett eget rum så han får vänja sig vid den nya situationen och kolla in var allt är...sin låda och in mat..och gömställe...då det redan finns katter i hemmet börjar man vänja dem vid varandra genom att ha ett galler tex kompostgaller för dörröppningen. Då kan jourkatten och egna katter vänja sig vid varandra och man har koll och uppsikt hur de beter sig gentemot varandra...och med tiden kan man ta bort gallret och integrera dem med varandra...

Och då leva som man man brukar och jourkatten och egna katterna kan busa och leka ihop. Man kan aldrig släppa ihop dem från första stund de behöver lite tid att vänja sig...Ta det i kattens tempo och visa tålamod...

Han kommer från ett TNR projekt i Östra Göteborg...och så fort vi godkänt ett jourhem kan vi bocka av listan och fånga in kisse efter kisse....

Detta gör mig så glad...

Han har ju tytt sig till matarna och strukit sig runt deras ben....och gillar gos...så jag hoppas det kommer gå bra för Valle med och i kattkolonin har det funnits andra katter så det är Valle van vid...

De andra i kattkolonin har även de börjats fångas in...så alla kommer slippa gå ute i kylan..

I skrivande stund har 4 av 7 katter fångats in...

Herr Nervös som också kommer från Valles område är nyfångad o bor på katthemmet tillsvidare ....för vi trodde att han led av hosta o rinninga ögon då han ingår i TNR projektet...De katter som ingår i TNR håller vi stenkoll på och visar de tecken på att de blivit sjuka fångas de in igen för veterinärkoll...Dock är Herr nervös en väldigt nervös katt...och jag håller tummarna för att han kan placeras i jourhem men drömma går ju..:D....men troligtvis är han så pass rädd och osocial att han bör återvända till sitt TNR område...Men att han då får skydd och mat...och är kastrerad och ID märkt och vaccinerad...och det är väldigt bra ändå för lille Nervös...

Ger katthemmen hjälp eller stjälp?

Ett mail kom in från en tjej som hade hittat en hungrig, trasig och vilsen kattkille. Hon hade utan framgång sökt en ägare till katten. Hon berättade att hon och en väninna bestämt sig för att försöka få tag på ett katthem som kunde ta sig an honom, då de inte själva kunde behålla kattkillen. De hade ringt en annan förening i Göteborgstrakten och fått som svar att visst, de kunde komma in med katten, så skulle han avlivas.

Det är för mig helt absurt att man, när man är en förening som bör jobba för att höja kattens status, uppmanar människor att komma in med katter för att avliva dem rakt av, utan att ens först träffa katten! Det räckte tydligen för dem att höra att det var en vilsen katt, så slänger de ur sig detta, att han borde dö.

Helt obegripligt och fruktansvärt obehagligt resonemang!
Man blir mörkrädd och kämpar för att inte tappa hoppet om, och tron på denna kalla, grymma mänsklighet....


Ps. Ett tillägg: katten, som kallas Skatten får naturligtvis all den hjälp han behöver av Göteborgs Katthjälp.

1:a dygnet...

Anton har landat hos hans jourmatte och husse!

Det har gått bra för Anton...

Igår vid 23 - tiden skrämde han sina nya jourmatte o jourhusse...de satt o kolla på spökfilm...och då skulle Anton kolla in det nya stället och rev ner lite grejjer...:D

I morse låg han i fönstret o kollade...Jourmatte passade på att klappa Anton på bakpartiet...då rumpan syntes bakom gardinen...men efter 3 min tyckte Anton att nu får det räcka...

De åt frukost tillsammans och Anton åt fast jourmatte var i närheten...och han såg avslappnad ut i sitt gömställe och låg med halvslutna ögon när hon pratade med honom...:D

En liten bild på ANTON...när han får lite gos....

Är lycklig...

Med spänd förväntan och inte visste vad som skulle hända ...skall Anton fångas eller inte....

Jodå han är som en klocka vid 11 tiden...mataren kunde enkelt stänga transportburen...och Anton sade inte ett pip...mataren lade en filt över och ringde mig med en gång...

Vi möttes upp utanför jourhemmet en halvtimme senare...:D

Jourhemmet hade fixat ett kanon gömställe...av en stor flyttkartong med en gosig handduk i...

Jag ställde transportburen framför gömställekartongen och med ett brak så smet han in i kartongen. Och lade sig längst in....och kikade på mig med stora ögon...lite undrandes vad har jag hamnat nu? Jag pratade lite med honom och blinkade....;)..Du kommer få det bra nu..min lille vän.....

Imorgon kommer första dygnsrapporten. Alla jourhem skickar en rapport efter första dygnet och det skall bli spännande om han hittat lådan..och t o m ätit...men troligtvis kommer han ligga i sitt gömställe några dagar och tillslut kommer Anton vara så hungrig att han måste komma ur gömstället och äta.

Maten står vid ingången till kartongen...och doftar...och skall locka Anton att provsmaka...

Mycket fjäsk kommer det bli och jag återkommer med första rapporten imorgon från jourhemmet...

Ikväll kommer jag somna gott då en katt till är inne...i värmen....

Ha det gott alla...hälsningar Annelie

Katten Anton

Anton vill ha MAT!

Det var ett tag sen jag skrev...men det hinns inte med riktigt...kände att det måste vara kul att läsa om vad som är på gång.

På söndag skall katten Anton fångas in och komma till ett jourhem. Han brukar komma kl 11 på f.m och 23 på kvällen för sin dagliga utfodring....Vi satsar på kl 11 och håller tummarna att han följer sin dagliga rutin att dyka upp då....

Det skall bli så spännande.

Från att ha varit en katt om krypt med magen mot marken och svansen mellan benen. Till att gå upprätt och med svansen rakt upp i vädret är stora framsteg. Underbart att få mat och skydd. Då stärks självförtroendet.

Mataren har försökt att klappa honom men då kommer en tass och klipper till..:D... Håll dig på avstånd människa....

Men när maten kommer och serveras i en övertäckt transportbur så kan mataren klappa på bakkroppen utan problem...Så nu när han skall komma till jourhemmet blir det mycket träning och socialisering i kattens egen takt. Man märker efter ett tag när de blivit infångade från att vara fräsig och ilsken ändras till nyfikenhet istället....

Denna process är så underbar att ta del av. Under tiden fräset o ilskan håller i sig är det viktigt att bara göra det allra viktigaste grundbehoven. Rensa lådan försiktigt inga hastiga rörelser, fylla på mat o vatten försiktigt...och prata med katten och blinka med ögonen. Detta är det första man gör. Man visar att man inte är farlig och utstrålar lugn och trygghet....

Viktigt är också att en nyfångad kisse bor i ett mindre utrymme...så den inte har så mycket att överblicka....och ha sina grejjer nära tillhans vid gömstället.

Tålamod och förståelse är ett måste när man vill vara jourhem...och kunna se att med tiden an kommer katten lugna ner sig och finna sig själv igen så som den är värd att leva. Med bus, gos, och en underbar personlighet...

Bara man är lugn och tålmodig i början så betalar det sig senare och den upplevelsen gör att detta är så roligt...även om det är sorgligt att det finns hemlösa...men att göra skillnad för en annan individ gör mig varm om hjärtat.

Och framförallt det finns guldkorn därute som är villiga att ge med engagemang o tid, och öppna upp sina hem för hemlösa....det är alltid platsbristen som är emot oss....men tack vare jourhem som anmäler sitt intresse kan vi rädda ännu mer. Dock har vi krav på jourhemmen att de skall sköta katterna väl. Både psykiskt o fysiskt. Katterna skall ha alla förutsättningar till ett nytt och framtida underbart nytt liv. En ny start....En chans till....och inte bli sviken igen....Det är jätteviktigt för oss...

Jag tänkte berätta om Antons framsteg här på bloggen....och kommer nog även skriva om de andra som skall fåpngas in med....men tänkte att det kan vara roligt att följa Antons utveckling.

Jag håller tummarna att Anton dyker upp imorgon söndag kl 11...då kommer hans liv förändras...:D

Varma hälsningar Annelie
Jourhemsansvarig på Göteborgs katthjälp....

Herr Nervös

Lille Nervös kollar in katthuset för en bit mat...

Ibland är bra att kolla in aktiviteten i katthusen och på så sätt få info ang hur många katter som rör sig och på såvis kan kartläggas....

Är pälsens utseende viktigast?

Vi som volontärarbetar med katter träffar på många, många katter. Det mest fantastiska är deras olika personligheter! Varenda katt vi träffar på är sin alldeles egen. Alla har de något alldeles extra.

Så tycker väl alla vi kattälskare? För någon annan kanske en katt är just "bara en katt" men för ägaren så är just denna katt så otroligt speciell. Man förälskar sig i en katts personlighet, likt sättet man förälskar sig i sin partners insida.

Åtminstone vill jag tro att alla kattälskare känner så och sätter samma värde på alla katter. Tyvärr visar det sig alltför ofta att det inte är lika lätt för alla katter att få flytta till ett eget hem. Intresseanmälningarna fullkomligt rasar in på en del katter men för andra tar det lång tid att få ens en.

Visst är det fantastiskt kul att människor är intresserade av att adoptera våra katter!
Hjärtat krossas dock gång på gång när en underbar katt inte får bli en älskad familjemedlem för att pälsen är för kort eller har fel färg eller för att katten inte vill ligga i knät. Det visar sig att den där fantastiska personligheten inte är lika intressant som den vackra pälsen.

Vissa djurhem går till och med så långt att de inte ens vill ta in en svart katt för att de är så svåra att "bli av med". Mindre tama katter har det ännu värre. Dem vill man inte alls ge en chans utan avlivar dem rakt av!

Till oss på Göteborgs Katthjälp är alla katter lika välkomna. Svart som röd, långhårig som korthårig, tigré som tabby eller sköldpadda, huskatt som raskatt, ung som gammal och till och med tam som skyggis.

På bilden syns Kajsa och Xerox, två av våra katter som ligger ute för adoption just nu. Naturligtvis har de båda lika stor rätt att bli älskade, trots sina olika pälsar!
Eller hur?

Är du missnöjd med djurskyddstillsynen i ditt län?

Fräso är en av alla katter som är väldigt missnöjd med hur länsstyrelsen tar hand om djurskyddsärenden. Skulle han ha bett dem om hjälp när han såg ut som han gjorde den dagen han kom till oss hade han varit död idag. Både för att han var sjuk och skygg. Istället är han nu en glad kattkille som njuter av sitt nya liv.

Göteborgs Katthjälp håller som remissinstans för utredningen av djurskyddslagstiftningen på att samla in information om handläggning av djurskyddsärenden.

Är du missnöjd med eller tvivlar du på hur ett djurskyddsärende har handlagts av myndigheten? Hör av dig till oss på info@goteborgskatthjalp.com. Du kommer att förbli anonym i sammanställningen.

All information är av intresse, oavsett djurslag eller län!