Herr Nervös

Lille Nervös kollar in katthuset för en bit mat...

Ibland är bra att kolla in aktiviteten i katthusen och på så sätt få info ang hur många katter som rör sig och på såvis kan kartläggas....

Är pälsens utseende viktigast?

Vi som volontärarbetar med katter träffar på många, många katter. Det mest fantastiska är deras olika personligheter! Varenda katt vi träffar på är sin alldeles egen. Alla har de något alldeles extra.

Så tycker väl alla vi kattälskare? För någon annan kanske en katt är just "bara en katt" men för ägaren så är just denna katt så otroligt speciell. Man förälskar sig i en katts personlighet, likt sättet man förälskar sig i sin partners insida.

Åtminstone vill jag tro att alla kattälskare känner så och sätter samma värde på alla katter. Tyvärr visar det sig alltför ofta att det inte är lika lätt för alla katter att få flytta till ett eget hem. Intresseanmälningarna fullkomligt rasar in på en del katter men för andra tar det lång tid att få ens en.

Visst är det fantastiskt kul att människor är intresserade av att adoptera våra katter!
Hjärtat krossas dock gång på gång när en underbar katt inte får bli en älskad familjemedlem för att pälsen är för kort eller har fel färg eller för att katten inte vill ligga i knät. Det visar sig att den där fantastiska personligheten inte är lika intressant som den vackra pälsen.

Vissa djurhem går till och med så långt att de inte ens vill ta in en svart katt för att de är så svåra att "bli av med". Mindre tama katter har det ännu värre. Dem vill man inte alls ge en chans utan avlivar dem rakt av!

Till oss på Göteborgs Katthjälp är alla katter lika välkomna. Svart som röd, långhårig som korthårig, tigré som tabby eller sköldpadda, huskatt som raskatt, ung som gammal och till och med tam som skyggis.

På bilden syns Kajsa och Xerox, två av våra katter som ligger ute för adoption just nu. Naturligtvis har de båda lika stor rätt att bli älskade, trots sina olika pälsar!
Eller hur?

Är du missnöjd med djurskyddstillsynen i ditt län?

Fräso är en av alla katter som är väldigt missnöjd med hur länsstyrelsen tar hand om djurskyddsärenden. Skulle han ha bett dem om hjälp när han såg ut som han gjorde den dagen han kom till oss hade han varit död idag. Både för att han var sjuk och skygg. Istället är han nu en glad kattkille som njuter av sitt nya liv.

Göteborgs Katthjälp håller som remissinstans för utredningen av djurskyddslagstiftningen på att samla in information om handläggning av djurskyddsärenden.

Är du missnöjd med eller tvivlar du på hur ett djurskyddsärende har handlagts av myndigheten? Hör av dig till oss på info@goteborgskatthjalp.com. Du kommer att förbli anonym i sammanställningen.

All information är av intresse, oavsett djurslag eller län!

Visa var du står, köp våra pins!

Genom att köpa en eller fler av våra fina pins visar du var du står i frågan om förvildade katter samtidigt som du stödjer vår verksamhet.

Pinsen, som har en diameter på 3 cm, kostar 15 kr. styck exkl. porto. Beställning görs genom att maila till info@goteborgskatthjalp.com där du uppger vilka motiv och hur många du vill köpa. Uppge även ditt namn och din adress. Vi skickar dig en faktura via mail. När pengarna har kommit in skickar vi ut pinsen omgående.

Ett brev från Alva

Igår fick vår styrelsemedlem Thomas ett brev och två jättefina teckningar från Alva Martinsson i brevlådan.

Vi blev jätteglada! Tack Alva!

Hälsningar från Miranda, Efvalena, Annelie, Anneli, Calle och Thomas

Tassavtryck i hjärtat

Vissa katter man träffar på gör ett rejält avtryck i området runt hjärtat.

Det kan bero på flera olika omständigheter som t.ex hur/var de hittades/fångades in, i vilket tillstånd de är i då man första gången kommer i kontakt med dem osv osv. Eller så är de helt enkelt så att de påminner om ens egen katt...både till utseende, sätt och personlighet. Då har man ju redan från första början skapat ett osynligt band till katten.

En hemlös ung hankatt som under en tid skrämt min sambos jobbarkompis äldre hankatt Tiger till ständig oro och till evig vistelse inomhus fångades in och landade missnöjt på alla fyra hemma hos mig sommaren 2008. Efter ett veterinärsbesök med bl.a den sedvanliga kastreringen så började vår bekantskap på riktigt. Som jourhemskatt tillsammans med tre andra något mer tilltufsade och försiktiga Alaforsare så tog det inte lång stund för denna lilla kille att ta över jourhemshuset. Det klättrades på takbjälkarna och de tre andra satt nedan för och tittade storögt på. Alltid först fram och hälsa vid alla homo-sapiens besök och sen kunde de andra tre få audiens. Ett rejält bett i hälen då det inte gavs tillräckligt med uppmärksamhet. Oändligt många små och stora egenheter visades det prov på...på gott och ont. Men helt ärligt så var det aldrig elakt, det var därför han kom undan med så mycket.

Efter några månader så bar det av till det permanenta hemmet och även om jag var den som saknade honom allra mest efter hans flytt så tyckte nog de andra tre att livet i jourhemshuset blev lite tråkigare då han for. Men lugnt och skönt.

Som alltid så är det lite ledsamt då jourhemskatterna "flyttar hemifrån". Hur otroligt glad man ändå är för deras skull att de får ett riktigt hem och slipper allt vad hemlöshet heter och innebär så är man lite ledsen...för sin egen skull. Jag minns att jag då jag kom från att ha lämnat killen hos paret som adopterat honom gick upp till de tre Alaforsarna och grinade...som vanligt.

Idag har jag dock gråtit floder då jag fått reda på att denna kille inte längre finns bland oss.
En olycka har bragt denna underbara katt-kille om livet.
Världen har blivit en liten katt-kille med en STOR personlighet fattigare.

Rocks is gone......men hans tass-avtryck är kvar.