söndag 2 maj 2010

Ledsamt...

Det är med stor sorg i hjärtat som vi fredags begravde en av våra adopterade katt-killar. Valdemar som vi tidigare berättat om i vår blogg blev i tisdags kväll akut sjuk och hans husse och matte tog honom till ett djursjukhus. Där konstaterades det att Valdemar hade ett så pass gravt hjärtfel och trots massiva insatser och medicin så gick ej hans liv att rädda. En oerhörd chock för alla inblandade i föreningen men naturligtvis mest för Valdemars husse och matte.

Valdemar hann ju inte bo med Hans, Frida och katten Xerox så länge som det var tänkt. Vi var ju alla så oerhört glada då den f.d hemlösa Valdemar skulle få flytta till sitt egna hem. Han skulle nu få allt det han förtjänade och allt det vi önskade honom i form av husse och matte samt katt-sällskap. Kärlek och omsorg i massor. Mat, kel och gos, allt det där som livsnjutaren Valdemar verkligen älskade. Men så blev det nu tyvärr inte, istället insjuknade han och somnade in. Att han nu inte får det där långa katt-livet som älskad familjemedlem är ju inget han vet om men alla vi som verkligen glade oss å hans vägnar känner oss nu så ledsna. Det känns för Valdemars skull så orättvist då han gick ute som hemlös i många år och kämpade för sin överlevand och när han sen fick sin andra chans till ett bra liv så varade den en så kort tid. En tröst idag är ju dock att även om denna sista tiden blev kort så fick han i alla fall den.
Valdemar var en speciell katt-kille, han charmade alla med sin softa stil och han saknas nu av väldigt många. En skyggis som blev en bli en riktig knäkatt och soffliggare.

Som matte Frida och husse Hans sa: "-Med Valdemar var det kärlek redan första gången vi träffade honom."

5 kommentarer:

  1. Så sorgligt. Matte Frida och husse Hans har all min sympati.

    SvaraRadera
  2. Mycket tråkigt! Dock en tröst att Valdemar fick uppleva det underbara i att ha ett hem och att vara familjemedlem.

    SvaraRadera
  3. nä men valdemar!!*gråter*
    /tass från pip och murre

    SvaraRadera
  4. Det är en hederskortege av ÄnglaKatter och SkaparKatten själv som möter Valdemar när GrindKatten öppnat HimlaPorten och släppt in honom till Regnbågsbron... Valdemar tittar förvånat på dem, och så tittar han lite bakom sig i fall det är någon annan "finare" katt de ska möta? Men där finns ingen annan...
    SkaparKatten sveper med tassen över honom och plötsligt känns kroppen hel och frisk och lätt igen - nästan som när han var ungkatt!?
    "Mjau Valdemar! De goda människorna som du träffade i slutet av det där andra livet, de vet att du är trygg här hos mig nu! Och... här finns egentligen ingen tid, så du möter dem snart igen..."
    Valdemar hör då att välkomstsången de alla spinner handlar just om honom! Tänk att en f d hemlösing kan bli så sedd?!
    Och bakom dem viskar GrindKatten stilla: "Det är fullbordat!"
    // TassKram Wikki

    SvaraRadera
  5. En kram från Skatten och jourfamiljen, vi tänker på er.

    SvaraRadera