Ett brev betyder så mycket...

Här kommer ett brev från "vår" tidigare kille Eliott:


Mjauu.
Vi tackar så mycket för bilden du lade in på mig. Matte o husse var alldeles till sig. Fast jag får väl erkänna att jag tycker jag är rätt så vacker, ähhum.

Alldeles slut efter att ha lekt kurragömma med matte. Hon höll på att skrämma pälsen av mig när hon hoppade fram bakom ett hörn och tjoade. Hon får ju tänka på att jag är en gammal herre! Ibland slänger hon min leksaksorm efter mig och tror att jag ska bli lekfull, som om inte jag VET att det är bara en leksak BAHH! Då och då låter jag henne hållas med att hon kör den förbaskade borst/kardan över min redan så fina päls. Den är redan putsad och tvättad ska du veta!

I dag terroriserade hon mig med maskinen som låter alldeles förfärligt, hon drar den över hela golvet och i alla rummen medan jag vibrerar av ilska över hennes konstiga påhitt. Hon påstår att jag fäller, har du hört på maken! Jag ska minsann bajsa i hennes sko när hon minst anar det. Det hon inte vet den markattan, är att jag river på soffan så fort jag är ensam på dagarna. Där får hon för att hon lämnar mig vind för våg!

Jag sover bara mina 23 timmar om dygnet och inte ens då kan hon lämna mig ifred utan ska hålla på och kleta och klema med mig. Ska pratamed kattombudsmannen om henne för jag tror inte hon är normal! Bara så du vet hur jag har det. Jag får ändå tillstå att de har vissa fördelar och det är ju förståss skönt att ha ett hem och människor som är mina egna.

Mvh, Eliott.