torsdag 4 november 2010

Stilla somnade Kärleken....


Så har Love fått somna in, hemma här i sin trygga miljö där han bott med oss i 1 1/2 år. 1 1/2 år längre än vad någon av oss ens trodde han skulle leva då han vid sin ankomst till föreningen var i så dåligt skick. Pga den höga åldern, hans allmäntillstånd, personlighet och även då hans stora integritet så bestämdes det att Love skulle få bo kvar i föreningen och då hos mig och min sambo så länge han ville, orkade och kunde. På den tid den gamle grinige gubben bott oss så har han med en målmedveten bestämdhet hittat sin plats. Likväl som han lindade sig runt våra hjärtan och lillfingrar likväl så intog han väl valda positioner i huset.

För Love var det en självklarhet att ligga och sova på köksbordet, lite som ordspråket ”Det bästa man har placerar man på köksbordet”. Att ligga på farstukvisten och lapa sol var en annan självklarhet för denna kille. Under vår uppsikt och naturligtvis med ytterdörren öppen bakom sig så var han bara ett fåtal steg från tryggheten då faror i form av t.ex hundar kom förbi på grusvägen.

Att husse var den stora favoriten var ingen hemlighet, då Love och husse delade en stor passion nämligen god mat, vegetarian-matte var inte mycket att ha vad gäller den biten. Husse och Love intog gärna frukost ihop och det delades broderligt på godsakerna.

Även om Love var till åren kommen så betedde han sig som han var i sina bästa år. Iom att hans gamla kropp hindrade honom från att fara fram med fart och fläkt så kunde han ändå ta ett stort utrymme/revir i besittning. Med tydligt budskap i både ögon och de små rörelserna så vann han stor respekt hos både djur och människor.

Man kunde även ana en speciell humor, om man nu ska kalla det för det, hos honom. Att efter en lång dag på djursjukhuset med bl.a. ultraljud och provtagningar och med allas beundran för - "Hur otroligt lättsamt det var att undersöka/hantera honom" - så kissade Love i djursjukhusets transportbur innan matte flyttade över honom till hans egen och nej, det var ingen s.k "olycka", det var Loves way of getting back or even.

Tyvärr så insjuknade Love hastigt och hans tillstånd försämrades snabbt. Prover visade att han hade fått flera tumörer i tarmsystemet och då hans matlust i princip avtog helt så förstod vi att det inte var något mer att göra än att låta Love ända sina dagar på ett fint och värdigt sätt. Love fick därför somna in helt odramatiskt och fridfullt i köket här hemma, hans definitiva favoritställe.

Lika glada som vi är för att ha fått ha denna griniga gubben hos oss lika ledsna är vi nu över att han är borta.

Älskligaste Kärleken....du saknas oss...jätte-mycket!

Matte Efvis och husse Lasse

5 kommentarer:

  1. Lilla Love... Har ju träffat denna lilla speciella herre och förstår er saknad. Men nu har lilla snutten blivit kvitt sina krämpor och mår jättebra och kommer att vaka över er och katterna. Bli inte förvånade om han hittar på bus, det gör fortfarande min älskade Zingo!

    Kram till er

    SvaraRadera
  2. Anna N, toulouse, Snäckan, Pilen, Skuggan och dimsey5 november 2010 14:11

    Så den lilla sparveln fick till sist finna sin totala frid trotts denna sista underbara tid han har haft hos er. Saknad kommer han allt att vara av oss alla och givetvis främst hos er som känner honom bäst. Det råder ingen tvekan om att han haft det bästa slutet på sitt liv hos er. Mycket bättre än livet han hade innan. Jag beklagar sorgen och saknaden hos er! Mvh Anna

    SvaraRadera
  3. Åhh, vilken härlig hyllning till en underbar katt... Hans tassavtryck stannar för alltid kvar men vår tid är alltid begränsad... och för kort! Men vilken kvalitetstid Love fick med er! Tröstkramar

    SvaraRadera
  4. Vilket underbart slut Love fick <3 . Jag förstår att sorgen är stor :´( . Men en dag möts ni igen vid regnbågsbron <3 .
    Kram <3

    SvaraRadera
  5. På något sätt är en älskad katt alltid kvar. Alltid alltid alltid. Så länge ens hjärta slår...
    En liten tröst: http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.8234011
    TassKram Wikki

    SvaraRadera