fredag 16 september 2011

Skadade minkar eller friska katter, vilka ska djurskyddsinspektörer lägga sin tid på?



Minkar med stora skador, minkar som lever i sin egen avföring och döda minkar. Det var vad Djurrättsalliansen nyligen upptäckte på T Kihlbom AB:s farm i Svenljunga, Västra Götaland. Men länsstyrelsen menar att farmen är välskött.

– Min uppfattning över lag är att det är en seriös farm och att den är välskött, säger Anna Rönnow, djurskyddskontrollant vid länsstyrelsen i Västra Götaland. Att det finns skadade djur på farmen kommenterar hon med följande:
– Jag kan inte svara på vad det beror på, men på sådana här stora farmer med 100 000-tals djur är sannolikheten stor att några blir sjuka och bitna, det händer alltid bland alla djurslag.

Länsstyrelsen har inte krävt att uppfödaren skulle ta åtgärder vad gäller de skadade minkarna. Man menar att farmen ”är seriös och välskött”.  När Göteborgs Fria Tidning granskar länsstyrelsens handlingar syns dock att länsstyrelsen själva upptäckt brister. Sår noterades på fem av farmerna i Västra Götaland, sterotypier på två och en av dem uppgavs inte hade några bra rutiner för att ta hand om döda djur. Enligt Rönnow finns det dock ”ingen anledning att ta åtgärder. ”

Samtidigt så har samma länsstyrelse för avsikt att förelägga oss på Göteborgs Katthjälp om åtgärdande av "brister" inom en av våra Trap Neuter Return kolonier med förvildade katter. Bristerna är att katterna är icke-hanterbara och att de isolerade kattkojor inte duger, det ska byggas en byggnad i full takhöjd. Det finns dock inget i lagstiftningen som säger att djur ska vara hanterbara och att kattkojor ska ha full takhöjd.

Det lustiga är att man i kontrollresultatet anger att:
  •  kraven avseende social kontakt eller att djuren ska hållas åtskilda är uppfylld
  •  katternas hull är godtagbart
  •  katterna hålls tillfredsställande rena och får nödvändigt pälsvård
  •  katterna hålls i en miljö som är anpassad till djurslaget,
  •  katterna hålls i ett klimat som är anpassat efter varje djurs behov och till djurhållningsformen,
  •  katterna ges foder som garanterar tillräcklig, allsidig och välbalanserad näringstillförsel,
  •  katterna har fri tillgång till rent dricksvatten,
  •  förvaringsutrymmen hålls tillfredsställande rena
  •  katterna har ett efter sitt behov anpassat skydd mot stark värme, nederbörd, fukt, blåst och kyla
  •  katternas miljö bedömdes vidare vara utan anmärkningar

Att stänga in djur i små burar i hela sitt liv för att sedan gasa ihjäl dem, och inte ge ett djur veterinärvård när huvudet är helt uppbitet är något länsstyrelsen inte har några problem med. Men att det finns föreningar som ideellt jobbar med att stabilisera kolonier med förvildade katter och ger dem ett liv som är anpassat till deras behov, utan att de förökar sig, och med skydd, mat och tillsyn, DET ska det läggas tid på!

lördag 4 juni 2011

Döda katter hittas vid flera tillfällen i Ruddalen (Göteborg), polisen bryr sig inte



Katten ovan hittades den 21 maj 2011, nedgrävd i en grop

Sofie Rehndell försöker att få klarhet i att det vid flera tillfällen har hittats döda katter i Ruddalen. En av katterna hade två buntband rund halsen. När hon anmäler upphittandet av denna, antagligen strypta, katt hos polisen får hon som svar att det inte är något polisen jobbar med. Sofie berättar för oss vad som har hänt hittills:

"Den första katten hittade jag i juli 2010 när jag var ute med min hund i Ruddalens motionsspår i Västra Frölunda. Hon var lös och sprang i väg och rullade sig i något. Jag förstod direkt att det var något dött djur eftersom hon rullade sig frenetiskt. Jag sprang dit och såg inte riktigt först vad det var för djur, då den var ganska illa åtgången. Jag såg två buntband om halsen och såg de typiska kattänderna. Det var alltså en katt som låg gömd under en lövhög. Jag ringde till polisen för att göra en anmälan medan jag stod kvar på platsen. När jag talade om att jag ville göra en polisanmälan för att jag hade hittat en katt som blivit strypt med två buntband frågade hon på polisen om jag hade ringt fel. ”Nej, jag vill göra en anmälan”, svarade jag. ”Men det är inget vi gör något åt”, svarade hon mig. Jag har för mig att jag svarade att jag inte trodde det heller, men att det var ett brott som jag ville anmäla. Hon tog alla uppgifter om var katten låg, om buntbanden och mina personuppgifter. Hon sa att jag skulle ringa kommunen för det var de som hade ansvaret att plocka upp katten. Inte ett ord om att den borde tas till en veterinär för att kolla om den var ID-märkt. Bara som att det var ett skräp som skulle plockas upp för folks trevnads skull.

Jag gick hem och ringde till GP. Jag tänkte att det var viktigt att detta kom ut så att folk i området höll sina katter inne och om någon hade sett något. Jag tänkte på det som hände i Lerum något år innan. Han som torterade och dödade 17 katter och en hund. Men GP ville inte skriva om det eftersom det kunde göra folk upprörda!

Jag tog kontakt med Linda Noring på Djurens Samarittjänst, eftersom jag har en katt som kommer från dem. Hon bad mig hämta upp katten och ta den till Blå Stjärnan för att kolla om den var chipad och för att få det dokumenterat ordentligt. Så på kvällen, dagen efter jag hittade katten, gick jag och hämtade katten. Den hade varit död ganska länge för det kröp larver och sniglar i den, och den var helt uppluckrad på den sida som den låg. Jag hade med mig ett par plastpåsar som jag la den i.

När jag kom till Blå Stjärnan tog de först mina uppgifter och vart jag hittat katten och vad som hänt med den. De verkade upprörda över händelsen. Jag frågade om de fotade katten och de svarade att det var inget de gjorde rutinmässigt med döda katter som kom in. Men när jag bad dem att göra det för den speciella händelsens skull sa de att de skulle de självklart göra. Jag fick följa med två djursjukvårdare in i ett rum. När de öppnade påsen och fick se katten och en fluglarv ryggade de två steg tillbaka och skrek till lite lätt. Visst katten luktade illa men så farligt var det inte. Jag tänkte redan då att det var konstigt att de som jobbar med sjuka djur som ibland säkert kommer in med svåra skador inte klarar några fluglarver. Det var ju inte hemma på köksbordet precis. De la plastpåsen över katten igen och körde med chip-scannern utanpå påsen. Katten var inte chippad. Så skulle de kolla öronmärkning. Det gick inte så bra eftersom de tyckte det var så obehagligt att ta i katten, trots att de hade handskar till hands. De gick iväg för att fråga en kollega om hjälp och kom tillbaka och sa att kollegan var upptagen i någon timma framöver. Jag kunde åka hem tyckte de. Så jag antog att jag kunde göra det. Jag litade ändå på att ett djursjukhus förstod allvaret i denna händelse. De hade ju också sagt att de skulle fota katten.

Jag hade även kontaktat Miranda på Göteborgs Katthjälp och kommit i kontakt med en kvinna, via Djurens Samarittjänst, som hjälpte de vilda katterna i Högsbo med kastrering och veterinärvård. Miranda ville ha fotona på katten som Blå Stjärnan skulle ha tagit så dagen efter att jag varit där med katten ringde jag dem och bad om dem. Kvinnan jag då talade med hade hört talas om katten och skulle gå och tala med någon som visste vart korten låg. Hon kom snart tillbaka och sa att de inte tagit några kort för att katten hade luktat så illa så att tjejerna höll på att spy. Jag blev mycket upprörd. (Jag hade ju tagit i katten när jag la den i påsen, utan att kunna tvätta händerna efteråt. De kunde ha både handskar och munskydd på sig och kunde tvätta sig efter). Kvinnan jag talade med sa att hon skulle gå och fota den. Hon ringde snart igen och sa att det inte gick för den var redan skickad på kremering.

Jag ringde då till den kvinna som jag fått kontakt med genom Djurens Samarittjänst. Hon berättade att hon var ganska säker på att kremeringen på Renova började först om ett par timmar och hon tyckte jag skulle kontakta Renova. Så det gjorde jag och jag sa att om de kunde hitta rätt på den katten och fota den så kunde jag betala om det blev någon extra kostand för kremeringen. På Renova sa de då att de inte kunde gå igenom alla påsar med döda djur och att de endast kunde göra det om Blå Stjärnan krävde det. Men sa han att bilen från Blå Stjärnan inte hade kommit än. Jag ringde åter till den kvinna som jag fått kontakt med genom Djurens Samarittjänst och hon blev så arg så hon ringde till Blå Stjärnan och krävde att de skulle vända bilen för att fota katten. Ett tag senare ringde blå Stjärnan och sa att katten var fotad på Blå Stjärnan och jag fick fotona strax efteråt.

Det var en lättnad för annars var det ju bara jag som hade sett buntbanden om kattens hals, eftersom djursjukvårdarna inte vågat öppna påsen så mycket så att de såg dem.

Den kvinna som jag fått kontakt med genom Djurens Samarittjänst berättade att hon hört om fler fall om döda katter i Ruddalen och i Högsbo. Men ingen hade velat polisanmäla. Det fanns en uppgift om en katt utan huvud som hittas i en väska i Ruddalens motionsspår och om en man som kastat in två katter i en bergvägg vid Marklandsgatan. Tidigare samma år stod det även i GP om två hundar som misshandlats utanför Ica på Marklandsgatan. Den ena hunden hittades ju död i Askim senare. Man misstänkte ju att det kanske kunde vara samma människa bakom dessa fall. Jag tycker det är konstigt av polisen inte sätta det i samband med de två hundarna och ta min anmälan på allvar. I hundarnas fall gick det ju dessutom tydligen bra att polisanmäla. Men det är klart hundar är ju dyrare än katter så det är väl en större egendomsförlust än några katter som det ändå finns så gott om?

Det hände inte så mycket mer med detta. Jag satte upp lappar på anslagstavlorna i hela motionsspåret om att det hittats dödade katter i området och att man gärna fick kontakta mig om man såg någon död katt eller såg något misstänkt.

Så på kvällen för 2 veckor sedan, den 21 maj 2011, ringde en kvinna mig och berättade att det låg en död katt vid lekplatsen, vid isbanan i Ruddalen. Jag och min kille åkte dit direkt för att hämta upp den och ta den till veterinären. Det var en sköldpadsfärgad katt som även den varit död ett tag. Pälsen hade börjat lossna och fåglar eller annat hade ätit på den på magen. Bredvid katten var det en grop som var full av kattussar. Bredvid gropen låg det en tuva som nog legat på gropen när katten legat i. Katten hade knappast fått plats i gropen då den inte var särskilt djup. Vi satte det direkt i samband med den strypta katten förra sommaren. Det finns ingen biltrafik där, så ingen kan ju ha råkat köra på katten och lagt den åt sidan. En katt går ju inte heller och självdör på en öppen plats och hittar man en död katt borde man inte lägga den vid en lekplats eller halvt om halvt gräva ned den vid en lekplats, om man är normalt funtad. Inte heller begraver man sin egen katt på denna gräsplan, vid en lekplats. Snarare hade någon dödat den och lagt den där, kanske för att man ska se den.

Vi tog katten till Västra Djursjukhuset, Blå Stjärnan fick jag nog av förra året. Nu fotade jag även katten själv. När jag ringde polisen tog kvinnan emot min anmälan utan protester och utan att säga att polisen inte kan göra något åt detta. Jag sa att jag trodde att någon dödat katten eftersom den låg där den låg och framför allt eftersom jag hittade en strypt katt förra året i samma område. Hon letade då efter min polisanmälan från 2010 för att notera sambandet mellan de båda anmälningarna. Men då fanns inte min anmälan från 2010. Så den kvinna jag talade med som undrade om jag ringt fel och sa att det inte är något polisen gör något åt diarieförde alltså inte min anmälan. Hon låtsades alltså om som att hon tog emot min anmälan, utan att göra det. Den kvinna jag nu talde med förstod att jag blev mycket arg. Hon tyckte inte att det var någon idé att göra en ny anmälan för händelsen 2010 men skrev med det i min nya anmälan.

I morse, den 2 juni 2011, ringde en man mig och berättade att det låg en död svart katt i Ruddalen och att han sett en död gul katt för 2-3 veckor sedan. Han verkade inte helt psykiskt frisk så jag fick inte någon bra beskrivning på var han sett katterna. Jag letade efter den svart nu ikväll, men såg inget. Efter hans samtal ringde jag polisen igen. Jag sa till dem att nu måste de ta detta på allvar för nu är det ju flera katter som legat döda i samma område. Då säger kvinnan till mig att det är inget jag kan polisanmäla utan jag får vända mig till hittegods! ”Nu får du väl ta och ge dig, det är ju ett brott mot djurskyddslagen, vet jag att jag svarade, och att ”jag får polisanmäla precis vad jag vill”. ”Tyvärr är det hittegods du får vända dig till”, sa hon igen. Jag blev riktigt arg och frågade varför det gick bara att anmäla förra veckan när jag talade med en annan då? Och jag sa att det borde ta det på större allvar med tanke på Lerumfallet och att den som börjar med djur kan gå över till att döda människor. (Själv tycker jag att det är nog så allvarligt med att döda försvarslösa individer, men om nu polisen skiter i det borde de förstå hur utvecklingen kan ske). Hon skulle då kontakta Västra Götalandspolisen medan jag väntade i luren. Snart var hon tillbaka och sa att de ville att jag gjorde en anmälan eftersom det var flera fall. Hon var då mycket trevligare helt plötsligt. Hon tog mina uppgifter, jag fick ett diarienummer och hon sa att polisen kanske skulle kontakta mig.

När vi letade efter katten i kväll såg vi att informationslapparna som vi satte upp förra sommaren och som suttit uppe hela tiden tills nu, var borta. De satt uppe för i alla fall ett par veckor sedan. Det vet vi eftersom vi går där nästan varje dag. Är det en slump att de är borta, eller är det någon som inte vill att de ska sitta där?"

tisdag 18 januari 2011

Länsstyrelsens åsikt om TNR tvingar de att öka ladugårdskatternas status


Den 20 december bjöd länsstyrelsen i Västra Götaland på en kväll ”i kattens tecken”.

Enligt inbjudan som länsstyrelsen hade skickat ut skulle det bland annat lämnas information om länsstyrelsens djurskyddsarbete ”med en förhoppning om givande diskussioner”. Tyvärr så var länsstyrelsen inte alls speciellt intresserad av några ”givande diskussioner”. Istället avbröts snabbt alla försök från publiken som inte höll med om länsstyrelsens åsikter, som i grova drag utgick från att förvildade katter ska avlivas samt att Trap Neuter Return (TNR) är en dålig metodför att komma tillrätta med det stora antalet förvildade katter det idag finns i Sverige.

Den som inte är särskild upplyst om lagstiftningen kunde efter länsstyrelsens föredrag inte annat än dra slutsatsen att TNR är en olaglig metod, vilket den naturligtvis inte är. Länsstyrelsen anförde en del problem som kunde uppstå vid användning av TNR och hänvisade till att Jordbruksverket tidigare har anfört dessa problem i ett yttrande om metoden. De problem som man anser finns vid användning av TNR är i stort sätt samma problem som finns vid hållande av katter som utekatter, något som är helt lagligt.

Yttrandet från Jordbruksverket kom efter en förfrågan från oss på Göteborgs Katthjälp, där vi önskade att verket skulle ta ställning till TNR-metoden. Länsstyrelsen “glömde” nämna den mest viktiga punkten i yttrandet, nämligen att verket anser att det inte finns några lagliga hinder att jobba med TNR. Därför är det i princip helt ointressant vaden enskild djurskyddsinspektör eller länsstyrelse tycker så länge de som jobbar med metoden följer lagstiftningen.

Det är rent av olämpligt att en djurskyddsinspektör och en länsstyrelse tar så starkt ställning mot en laglig metod. Länsstyrelser ska handlägga ärenden på ett oberoende sätt vilket betyder att de inte ska styras av förutfattade åsikter. Det blir svårt att tro att deras egna åsikter inte kommer att prägla hanteringen av ärenden med förvildade katter när man känner till deras ”extrema” synpunkter i frågan.

Länsstyrelsen har enligt förvaltningslagen även en serviceskyldighet, vilket innebär att de ”skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde”. Att så inte sker är helt uppenbart då den som gör en anmälan om en hemlös katt och samtidigt nämner att katten är skygg eller förvildad enbart blir informerad om att man kan anlita en jägare som kan skjuta katten. Den som inte vill att katten ska avlivas får ingen information om t ex TNR-metoden.

Efter att presentationen var klar så konfronterades länsstyrelsen av undertecknad med en av deras egna kontrollrapporter gällande en inspektion som gjordes på en bondgård, efter att en anmälan hade kommit in om dålig katthållning. I rapporten nämns att katterna “hölls ute och söker skydd i en ladugård” och att de “fritt får föröka sig”. Länsstyrelsen konstaterar i rapporten att de inte har några “anmärkningar på djurhållningen ur djurskyddssynpunkt”.

Hur i all världen kan detta sätt att hålla katter vara helt utan anmärkningar medan TNR-metoden samtidigt inte anses uppfylla djurskyddslagens krav? Verksamhetschefen menade då att vi inte skulle gå in på enskilda ärenden, men tyvärr är detta inget enskilt ärende utan allmän praxis hos länsstyrelsen vad gäller handläggning av ärenden med ladugårdskatter. Ett svar krävdes på frågan. Svaret blev att man jobbade på att katthållarna på landsbygden även skulle få strängare bedömningar av katthållningen i framtiden … Tydligen har länsstyrelsen fram till idag ansett att hållande av ladugårdskatter inte behöver uppfylla djurskyddslagens krav!

Länsstyrelsen anser att TNR sänker kattens status, men där är jag av en helt annan åsikt. Att systematiskt, år efter år ignorera ladugårdskatternas rätt att bli behandlade efter djurskyddslagens krav samt att till allmänheten hävda att det bästa för hemlösa och skygga katter är ett skott i pannan, det om något är väl att sänka kattens status!

Länsstyrelsens häxjakt gentemot TNR-metoden har i alla fall som positiv bieffekt att de själva inte längre kan ignorera att även ladugårdskatter ska hållas enligt djurskyddslagens krav och därmed höjs katternas status, i alla fall hos tjänstemän. Med detta tror jag vi har tagit ett rejält steg framåt, det är ju trots allt djurskyddsinspektörerna som har makten (och plikten!) att visa att alla katter är lika mycket värda och att de alla ska skyddas av djurskyddslagen.

Miranda Oude Tanke
Ordförande Göteborgs Katthjälp